Livet är underbart!

Idag mår jag så oförskämt bra!

Nej, rättning, just nu mår jag oförskämt bra. För imorse vaknade jag och ville inte alls vakna. Dels så drömde jag att jag gifte mig och det var därför min mobil skrällde som den gjorde. Självklart! I alla fall är det det halv-6 på morgonen. Dels så var hela morgonen emot mig. Allt var bara fel. Och sängen var ack, så inbjudande. Men skam den som ger sig! Jag sminkade mig samtidigt som jag åt frukost, halsade kaffet i språngmarsch till tåget och sov den där extra timmen på tåget - man får ju vara tideseffektiv när man inte sover ordentligt på natten.

Däremot var jag trött hela dagen, seg och blä. Tills jag gjort mat, struntat i träningen, krupit ner i soffan en stund och gottat mig (helt kristligt) åt hur duktig jag själv är jämfört med de som är med på Lyxfällan. Åh, vad man mår då! I det tillståndet är det ju bara att sätta sig vid datorn, slå på lite mysig julmusik och njuta av den helt fantastiska buketten jag fått av min helt fantastiske pojkvän - mys mys mys!

I helgen var jag i Vaggeryd och härjade. Såå mysigt! En hel del mys bara min finaste och jag, spel med familjen, film och sopping.. Och - bakning av pepparkakshus! Det blev helgens stora projekt. Hemma så är det alltid en tradition att baka pepparkakshus - med det obligatoriska bråket, huset som kollapsar, kristyr överallt, ni vet, det vanliga. Jag älskar den traditionen och tyckte att jag och Linus skulle göra ett också. Jag menar, om det är ett test för förhålandet att skruva ihop IKEA-möbler tillsammans, så måste ju det ultimata testet vara att sätta ihop ett pepparkakshus? Javisst! Men här skulle det inte knusslas med "färdigbakat" pepparkakshus - här skulle det bakas från grunden!

Varken jag och Linus är några arkitekter.

Efter några försök att skissa hur huset skulle se ut gav vi upp och bakade ut gavlar och takdelar lite på måfå. Det måste väl bli bra? In i ugnen. Jodå, de blev ju faktiskt ganska fina. Sen var det det där med att sätta ihop det hela. Hemma tycker vi att det är fusk att använda smält socker så vi kör bara kristyr på florsocker. Det brukar gå super! Och så den obligatoriska hemmagjorde spritsen också:

Men usch, vad det rann och kletade och gick inte alls! Efter en stunds trugande gav vi lite småsura upp och gick och satte oss i soffan. Så vad göra? Vi kunde ju inte gärna låta de stackars pepparkaksgavlarna bara ligga där.. Nej, jag gick in i köket och gav mig på kristyren en gång till. Kanske lite mer florsocker? Jodå, då blev det bättre klister. Men spritsen var ju redan förbrukad så det var bara att smeta på med fingrarna. Snyggt! Och så var det den där lilla detaljen:

Varken jag eller Linus är några arkitekter.

Det blev kanske inte ett hus. Och det där med fönster och dörrar är ju överskattat. Och snygghet med.

Men vi fick en cykelparkering! Och snö..

Min stackars bagarkung som måste stå ut med skapelsen i sitt kök..

I måndags firade vi 6 lyckliga månader tillsammans. Tiden går så otroligt fort! Eftersom jag var ledig från skolan hela dagen hade jag bokat biljetter hem till senare på kvällen så att vi kunde fira dagen tillsammans. Älsklingen åkte iväg till jobbet tidigt på morgonen och jag sov fint några timmar till. Sen blev det upp och packa, städa, fejja och adventpynta som överraskning till min finaste. Eftersom han jobbar hela december så tänkte jag göra det fint åt honom så han slapp det själv. Jag åkte ner till ICA och inhandlade en fin middag, bakelse och blommor till lägenheten. Så fint! Men var var min korvkung? Jo, han jobbade. Och jobbade. Middagen fick ätas själv. Traskade till stationen själv. Stackars finaste fick jobba över så han hann bara till stationen och säga hejdå.. Besviken var jag klart, men jag fick något att se fram emot på hemresan för Linus avslöjade att det väntade en överraskning åt mig hemma! Så mycket för att sova på tåget!

Och när jag kom hem står där världens finaste, jättegigantiska bukett med blommor på bordet! Han hade skickat bud så att de skulle vara där när jag kom hem! Är han inte underbar? Dock försökte mina roliga bröder sätta dit honom och ändrade 6an till en 8a på kortet. Bättre kan ni, killar! Jag vet att min karl har koll. ;-)

Idag mår jag oförskämt bra. Jag är så fånigt superkär i min Linus. Så där så man är alldeles pirrig. Tänk att man får vara det.

KLAR!!

Fy så skönt! En hel kurs avklarad! Jag är härmed kvalificerad att undervisa barnen i alla SO-ämnena. Nu ska jag bara komma ihåg allt jag lärt mig till om 4 år när jag kommer ut i arbetslivet...

I helgen var jag i Stora Hufvudstaden med Celie för att träffa Sarah och prata bröllop. En alldeles underbar, härlig och mycket intensiv helg! Jag kom upp sent fredag kväll och blev upphämtad bland spyor och fulla människor på T-banan av Celie, Sarah och hennes Jimmy. Lördagen bjöd sedan på en lååång sovmorgon, en härlig promenad i Haga-parken med Celie där vi fick pratat en massa. Tyvärr fick vi inte vinka till sessan, men hon verkade inte vara hemma. Så vi får väl ta kafferepet en annan dag.. På kvällen kom Silvana (den tredje tärnan) förbi och vi hade en riktig tjejkväll, pratade om alla tabubelagda samtalsämnen och naturligtvis om bröllop och klänningar! Det ska bli så roligt att få vara brudtärna, och jag är så otroligt glad för Sarah och Jimmy!

Kvällen slutade mycket sent efter lååånga samtal, så klockan hade hunnit närma sig 2 innan vi var i säng. Och frökenfräken skulle vara i Uppsala klockan 8 dagen efter.. Hoppsan! Det blev inte många timmars sömn innan jag satte mig på tåget i gryningen, men värt var det! För jag fick en jättemysig morgon med Sara och Katrin i Vittinge. Det var så mysigt, precis som på den gamla goda tiden. Men det var märkligt när man tänkte på var vi var för 4 år sen när jag flyttade till Uppsala. Tiden gå fort och den kan hända mycket på väldigt kort tid.
Eftermiddagen ägnades i Stockholm med fina Sandra Nilvanius på ett jättemysigt bagel-café, med uppdateringar om alla kärleksliv.

Så det blev en otroligt intensiv helg med många möten, mycket prat, fika, mat och annat mysigt! Nu ska jag bara ta igen mig lite - och framför allt försöka sova ikapp!

Tack alla söta för en jättego' helg!

En dag till skänks...

Jag har precis slagit på en kopp kaffe. Tänt lite ljus. Kurat ihop mig i min nya, fina soffa. Spotify spelar lite klassisk musik. Aaah, det är livet det här..

Idag blev inte riktigt som planerat. Det var meningen att jag skulle åka in på en föreläsning till kockan 8. Det var meningen att jag skulle jobba med min grupp på ett grupparbete efter föreläsningen. Men ack, vad bedragen man kan bli! Inte vaknade jag i tid. Inte klev jag upp i ottan, satte mig på tåget och åkte iväg till Malmö. Nej, sängens ljuva värme var alltför lockande. Så sen som jag var frågade jag gruppen om vi skulle jobba efter. Nej, inte det heller. En hel dag till skänks alltså..
Det var meningen, som den otroligt duktiga männsika jag är, att jag naturligtvis skulle ta vara på en sådan dag, få gjort alla saker som står på att-göra-listan. Men ack, vad bedragen man kan bli! Det blev istället en otroligt seg och oproduktiv dag.. Suck... Fast det förstås, några saker har jag fått stryka på min lista. (Sidoparentes: jag har skaffat en fin app till min mobil där man kan göra riktiga att-göra-listor som man kan stryka allteftersom! Det gör ju livet så mycket roligare!) Så helt oproduktiv har den inte varit. Bara inte så effektiv som jag hade velat.

I helgen har jag fått umgås med min alldeles fantastiske pojkvän. Och jag har blivit så bortskämd! I fredags firade vi 5 månader så det utbyttes lite helt opretentiösa presenter på kvällen - jag fick en resehårblås!:) Sedan gick han upp i ottan (okej, halv-9) på lördagmorgon för att baka bröd till oss. Det var riktigt gott! Nybakat bröd kan i och för sig inte slå så fel.
Förra helgen hade Linus varit på Ullared och handlat. Där hade han gått och hittat sig en onepiece för 200 kr som han köpt. Jag blev lite ledsen på honom eftersom han inte köpt en till mig, eftersom han visste att jag så gärna ville ha en. Sen kaaanske jag trackade honom för detta under helgen, samt kaaanske ockuperade hans under större delen av helgen. Så på lördagkväll ringer plötsligt hans mobil. När jag frågar vem det var så kom han med en vag ursäkt om att han var skyldig en kompis pengar och så försvann han ut genom dörren. Eftersom han inte ville säga mer tänkte jag att då fick det väl vara. Han kom tillbaka in efter en stund och jag tänkte inte mer på saken. När vi efter en stund gick in i köket för att diska så vände han sig till mig:
- Kan inte jag få ha min onepiece nu?
- Men då har ju inte jag någon..
- Jo, men du kan väl ta den där?
Och så pekade min alldeles fantastiska pojkvän på en ny, svart onepiece som låg och väntade på mig på köksbordet! Han kan överraska han!

* * * * * * *

Dagens rätt: Babas gulasch-soppa med lite av allt som fanns i kylen - supergod!

Dagens musik: Johnossi

Dagens sura min: Jag glömde min onepiece hos celie igår, så nu håller hon den gisslan..

Dagens glädjeämne: Jag har fått mig världens finaste pojkvän!

Dagens tråk: Det är 2,5 kvar tills jag får träffa honom igen..

Dagens boktips: Den sista föreläsningen av Randy Pausch. En bok om en proffessor som är döende i cancer och väljer att hålla en sista föreläsning, där han pratar om livet. SÅ bra! Helt makalös! Om det finns en bok man ska läsa så är det den. Tips: läs inte den på tåget från Vaggeryd - eller något annat tåg heller, för den delen - för det är omöjligt att låta bli att gråta!

Hi, ho, hey!

Long time, no see!

• Det blir så när man skaffar pojkvän.


• Jag har precis börjat en ny utbildning.


• Sommaren kom ivägen.


• Du vet, flytt och grejer.


• Jag har inget att skriva om.


• Mycket resor.


• Det händer inte så mycket just nu.


• Vill ni veta nåt, slå en signal!


• etc. etc.

Det finns ganska många ursäkter jag skulle kunna använda mig av. Eller helt enkelt skriva som det är: Jag har inte bloggat på väldigt länge.

Men nu är jag igång! Fast jag ska inte lova för mycket för det har jag sagt förr, så var glada för ett inlägg och hoppas att det i alla fall kommer ett till. Jag hade tänkt att jag skulle underlätta för mig själv genom att skaffa blogg genom mobilen - det är ju bara att skicka iväg när man har tid då ju - men efter cirkus 45 försök att få rätt på det så får jag erkänna mig besegrad...

Jag skulle kunna författa en hel roman om vad som hänt i mitt liv sedan sist, men för att bespara er stackars läsare som fortfarande finns därute, så tar jag och plockar upp där jag befinner mig just nu.

För tillfället delar jag "lägenhet" med mina två ohängda bröder - vilket har sina för- och nackdelar. Mamma har renoverat (med hjälp av världens sötaste litauiske snickare) i gårdshuset så att vi fått oss en 4a med kök. Att dela boende med sina bröder är.. spännande. Som mamma så fint sa det, "du får ju i alla fall bra lärdomar inför ett framtida liv som gift". Men vi träffas inte så ofta, så det ska nog gå bra.

Sen är det inte så lätt som man kan tro att flytta hem igen. Jag har hört att det är jobbigt, men det som är jobbigast var inte det jag trodde skulle vara det. Det jobbigaste är att det efter 3 års själständighet helt plötsligt är någon som undrar var jag är, som vill veta vad jag gör, vem jag är med, när jag kommer hem till middag.

När jag inte bråkar på att mina bröder ska plocka upp skor från hallgolvet, kalsonger från badrumsgolvet och disk från diskhon så tillbringar jag mina dagar på diverse tåg till och från Malmö. Jag har påbörjat lärarutbildningen i Malmö och ska "bli lärare på riktigt". Det är riktigt roligt och intressant. Förutom grupparbeten. Jag avskyr grupparbeten. Och mer säger jag inte om det:

Viktigast av allt försöker jag få fritiden med allt jag vill göra här nere i Skåne och att försöka vara i Vaggeryd så mycket som möjligt (helst hela tiden) att gå ihop. Det är ett riktigt pussel. Jag ger samma råd som jag själv gett, och som jag fått: skaffa inte ett långdistansförhållande. Det är jättejobbigt. Därmed absolut inte sagt att det inte är värt det. För jag har fått mig världens finaste Linus, och de helger vi faktiskt får träffas är helt underbara.

I helgen gifte vi bort den tredje i Nuckeföreningen. Vår älskade Julia har gått och blivit en Nilsson, fru och mamma på samma gång. Ett alldeles fantastiskt bröllop, härligt och familjärt. Och vilken mat sen! Absolut uppe i topp för bröllopen i år (jag är uppe i 6 st nu.). Mycket skratt, prat med gamla och nya vänner, fick träffa Sara och Jacob vilket alltid är mysigt. Och de lyckliga tu, Julia och Thomas var så fina så. Precis som sig bör. Ännu ett stort grattis till er!

* * * * * * *

Dagens glädjeämne: Vi fick faktiskt ihop grupparbetet idag - äntligen! Nu ska vi bara bli godkända på det också..

Dagens tips: Sov på tåget - så skönt!

Dagens i-landsproblem: Jag får inte igång min mobilblogg!

Dagens nyhet: Jag har börjat ett nytt liv! En alldeles för trevlig sommar med bara god mat, alldeles för länge sen jag tränade = jag kommer inte i jeansen längre! Så nu ska jag vara nyttig. Än så länge går det hyfsat bra. Jag har börjat träna (ofta!) och har slutat äta sötsaker och anant onyttigt. Förutom på bröllop. Och särskilt valda tillfällen.

Dagens boktips: Pollyanna av Eleanor H.Porter. En jättesöt, hjärtevärmande, lättläst bok som verkligen rör en på djupet! Helt klart läsvärd!

Dagens musik: Diana Kralls julskiva - magisk! Och nej, det är inte för tidigt att börja lyssna på julmusik!

Dagens nedräkning:

• 
  
  2 dagar kvar tills jag träffar min älskade Linus


• 
  
  53 dagar kvar till min födelsedag


• 
  
  66 dagar kvar till julafton

Dagens ursäkt: Jag ber så hemskt mycket om ursäkt till alla vänner, nära och kära som känner sig bortglömda! Jag är jättedålig på att höra av mig, men det betyder inte att jag inte tycker om er. Jag försöker bättra mig!

Kyckling Tetrazzini

Nu kommer den äntligen - jag har blivit ombedd att lägga upp receptet på min berömda Kyckling Tetrazzini, så här kommer det:

4 port.

300 g pasta

2 kycklingfiléer (ca 400 g)

1 gul lök

2 msk marg

1 dl vitt vin

1 1/2 dl hönsbuljong

1 msk vetemjöl

1 1/2 dl matlagningsgrädde

1 tsk salt

1 krm peppar

1-2 tsk saft av lime

2 dl riven ost

Gör så här:

Koka pastan och låt rinna av.

Fräs löken. Tillsätt vin och buljong. Koka upp.

Lägg i kycklingen och låt koka ca 10 min.

Ta upp filéerna och sila buljongen från löken. Obs! Spara buljongen, släng löken!

Strö över mjöl i grytan och späd med buljongen. Tillsätt grädde, salt, peppar och lime. Koka upp.

Tärna kycklingen och lägg i såsen. Lägg pastan i en ugnsfast form, häll över sås och kyckling, strö över ost och gratinera i 10 min.

Avnjut med en härlig salld, ett glas vitt och trevligt sällskap!

Bon appetit!

Lycklig!

Nu är jag fullkomligt, härligt, underbart lycklig! Jag har hittat mig världens finaste Linus, och sen igår är han min egen!

Jag ber om ursäkt att det varit torftigt här de senaste månaderna, men det är svårt att skriva om sånt som tycks oviktigt, när det enda viktiga som cirkulerar i tankarna och allt man gör är det enda man inte kan skriva om. Men nu är det helt officiellt i alla fall. Till och med på Facebook - och då är man ju ett par på riktigt, eller hur?

Jag har i alla fall haft 4 härliga, pirriga, kära och nervösa månader med pendlande mellan Vaggeryd, Skåne och Uppsala - med hjärtat mest i Vaggeryd. Många timmar på buss, några härligt långa men alldeles för korta helger, våffelfrukostar, korsord, biobesök, promenader, släktkalas, sovande genom filmer, handhållande, kittlande, skratt och mys har det blivit och jag måste säga att jag är otroligt nöjd med det. Och ser fram emot framtiden...

Linus min Linus, du gör mig fullkomligt lycklig!

Hjärtat smälter...

Jag hittade en utvärdering som en av mina elever svarat på:

- Vad gör dig glad (i skolan)?

- Fröken


Det blev lite suddigt här. Kan man smälta mer? Det är sådant som gör det värt allt slit och alla trötta dagar.

En lugn stund...

Det är vad jag har nu. Lugnt. Skönt. Inget att göra. Det är helt underbart!

Nog för att jag hade lov för en vecka sen, ett alldeles underbart och jätteskönt lov, men det blev inte en ensam stund på hela veckan. Och väl hemkommen så öppnade jag almanackan (nej, jag vet, det var ju det jag inte skulle göra!) och insåg att mitt liv hopade sig över mig, planerade sig, försvann. Mellan tre bröllop, studenten, liv på tre platser i vårt avlånga land, samt flytt och avslut på terminen så försvann snabbt alla helger och tiden däremellan. Ujujuj...
Den här veckan har varit full av planerande, spekulerande och ständig titt i almanackan. Inte för att det är jobbiga saker som händer, eller att det är tråkigt när det händer saker, men det är desto skönare när jag börjar få grepp på mitt liv igen. Jag kom till och med på här i veckan att det var valborg nu helgen. Valborg? Då ska man ju hitta på saker? Nej, usch vad jobbigt!

Så när jag fick förfrågan att vara kattvakt åt Sara och Jacobs kissar, Cesar och Morris, under helgen så kändes det som ett bönesvar. En hel helg där jag inte behöver göra annat än rå om mig själv, ta det lugnt, pyssla och planera. Inga måsten som att städa, handla, tvätta, flytta, sortera skivorna i bokstavsordning eller annat dumt man kan hitta på. Bara. Ledig. Skönt.

Igår spenderade jag kvällen hos fina Magdalena som gifter sig nu i sommar (en av många). Jag har fått äran att göra hennes frisyr till Den Stora Dagen. Ett mycket ärofyllt uppdrag, och fruktansvärt nervöst. Så gårdagen gick åt till att göra en provuppsättning. Mycket prat om livet, kärleken, bröllop, hemmagjorda hamburgare från hennes fästman, en misslyckad uppsättning och en lyckad uppsättning senare så var vi båda nöjda. Lite justeringar och en provomgång till så tror jag det sitter!

Dagen idag började med att jag väcktes av två hungriga kissar som skrapade på dörren och jamade alldeles hjärtskärande. Klockan 06.20. Efter att ha försökt ignorera dem ett tag så fick jag ge upp och gå ut och ge dem mat. Sen fick jag äntligen en fin sovmorgon och fick vakna vid en mer human tid. En långfrukost med kaffe och lördagstidning, lösning av korsord och sudoku, läsning och solning på altanen, lite lunch, mer läsning, lite tvätt, tvä kelna katter som slåss om uppmärksamhet och lite härlig påskmust senare sitter jag här vid datorn och mår alldeles oförskämt bra! Ibland behövs det bara en andningspaus.

* * * * * * *

Dagens rätt: Det fanns lite färdig Janssons och köttbullar i kylen här - helt fantastiskt gott!

Dagens bok: Jag har fått The book Thief i senaste bok-paketet av Celie. En otroligt fängslande bok, välskriven och än så länge väldigt bra. Återkommer med komplett utlåtande vid färdigläsning av boken.

Dagens besvikelse: Jag tittade på Engelska bröllopet igår. Det var vackert. Men inte mer än så. Jag måste säga att jag blev väldigt besviken. Mer avsaknad av glädje, äkthet, kärlek, förälskelse, passion, personlighet kan knappt finnas i ett bröllop. Nog för att jag har Victoria och Daniels bröllop i färskt minne (och ignet kan ju slå det!), men ändå... Nej, skärpning på det!

Dagens i-landsproblem: Att inte få ha rött, lockigt hår alldeles naturligt.

Dagens låt: Electric Banana Bands Zwampen (tack Linus!^^)

Dagens Aha!: Det är bara 6 veckor kvar på den här terminen och det här läsåret!

Dagens glädjeämne: Jag hade utvecklingssamtal med min rektor här i veckan, och fick jättemycket fint beröm och fina ord. Man blir alldeles varm om hjärtat av sånt!

I'm coming home!

Ja, ni hörde rätt. Efter snart 3,5 år på vift i Uppsala så ska jag flytta hem till underbara Skåneland!

Det var inte riktigt planerat, och fram till igår var Skåne borträknat ur mina planer än på många år. Jo, jag skulle ju hem "nån gång", men det var någon gång i framtiden, när jag blir stor och vuxen och allt det där...

Under det senaste året har jag funderat mer och mer seriöst på att faktiskt bli lärare - jag som aldrig skulle - så nu har fröken bestämt sig för att det blir skolbänken igen. För mig den här gången. Nästa fråga var ju bara var i vårt avlånga land dessa studier skulle äga rum. Bli kvar i Uppsala eller flytta någon helt annanstans. Långt ner på listan fanns Malmö som alternativ. Mycket ångest, nagelbitande, frågande, funderande, klurande och spekulerande lades ner på detta beslut och den 15e april och sista anmälningsdag har närmat sig obönhörligt fort.

Sen kom finaste Sara och vände på alltihop. Efter en kort diskussion i bilen på väg till jobbet så låg helt plötsligt Malmö längst upp på listan. Jag klurade lite under dan, blev gladare och gladare över tanken på att flytta hem och innan jag visste ordet av så hade jag sökt in.

Jag kommer naturligtvis att sakna alla underbara och fina människor här uppe i Uppsala, men jag känner faktiskt att jag är färdig. Att det är dags att börja på ett nytt kapitel.

Så, gott folk, Sandra is coming home!

Storm, regn och rusk...

Jag tar tillbaka tidigare inlägg om trevligt väder och sol och vår och allt det där. Det är April-väder. Riktigt april-väder... Just nu viner vinden utanför så man tror att taken ska flyga av.

På jobbet idag har vi haft en riktigt rolig dag. Vi har startat en mataffär för att barnen skulle få lära sig om pengar och hur man handlar etc. Men eftersom vi är sådana fina och duktiga lärare så nöjde vi oss inte där, utan det spårade ur till två familjer med hus och sommarstuga, ett bibliotek och polis och brandman också. Så dagen har varit otroligt intensiv men samtidigt jätterolig. Att vi ovanpå detta dessutom ska framföra ett påskspel nästa vecka och därför har två stora projekt igång samtidigt är väl inte helt lyckat, men har man inte huvudet på skaft så har man inte. Man kan ju inte lyckas jämt.

Igår var jag på en röstvårdskurs med jobbet. Otroligt intressant och man fick en massa ögonöppnare för hur man andas och pratar, hur man sitter och står och hur man anstränger rösten och musklerna onödigt mycket genom att stå eller andas fel. Så idag har jag bara gått omkring och andats. Och har försökt stå rätt. Och sitta rätt. Men det är jättejobbigt. Känns mer ansträngande än att göra det fel...

Men jag fick i alla fall lära mig att jag pratar ganska lågt. Och nej, inte som i tyst. Det har väl aldrig hänt. Jag börjar inse att mina barn nog är så högljudda för att jag är det. Lagom rolig insikt... Nej, utan lågt som i mörkt. Jahapp, så nu ska jag börja prata i falsett.

Den roligaste biten av allt var när vi höll på med olika övningar och ledaren säger:

"Jaha, nu säger ni efter mig, och så säger ni i den här tonen" varpå hon demonstrerar.

Och där sitter jag som ett fån. Ton? Pratar vi i toner nu också?!

"Ja, alltså det är ett E ni ska ta".

Ett E?!?! De andra följer lydigt ledaren och själv sitter jag där och utstöter något slags läte som jag hoppas är ett E, eller valfri annan bokstav, eller en ton över huvud taget. Nåväl, jag ska inte bli musiklärare i alla fall...

* * * * * * *

Dagens rätt: Köttfärssås med glögg i!

Dagens mys: Min bror är äntligen hemma från Armenien! Som jag har saknat honom. Det är inte som att vi umgås dagligen, men det märks att han har varit borta en månad. Det gör sådan skillnad att ha någon i familjen nära...

Dagens i-landsproblem: Vad har man för kläder när det är April-väder? Man vet aldrig hur dagen slutar, oavsett vilket väder den börjar med. Hopplöst att klä sig!

Dagens funderare: Min bror kom hem från Armenien och konstaterade vilken skillnad det var på kulturen där och i Sverige vad det gällde gentlemannaskap (är det inte ett ord så hittade jag precis på det!). Han sa att de hade fostrats hårt där nere att verkligen vara gentlemän, bära väskor och kassar, dra ut stolar och hjälpa tjejerna av och på med jackor etc. Vi diskuterade detta på jobbet idag och en del förfasades över det och tyckte att det var jättehemskt och konstigt, men jag kan sakna det. Inte när det går till överdrift, jag har ändå två armar och ben och kan göra en del själv, men det här hövliga - att öppna en dörr och släppa före, dra ut stolen, öppna bildörren åt en, ta en tung väska när han inte bär något själv. Det finns inget värre än när man måste be om hjälp, men finns det något finare när en man gör det "automagiskt", ser behovet och bara gör det, för att vara artig?

Kulor, brills och jackor

Ja, nu är det vår! Solbrillorna är på, det har blivit tillräckligt varmt för att ta fram vårjackan och det ultimata vårtecknet - barnen spelar kula på skolgården!:) Och ja, de spelar fortfarande det.. Det återuppstår varje vår, när snön smälter på skolgården och gruset och asfalten tittar fram igen. Då kommer kulpåsarna fram, kulbråken börjar och barnen springer runt och visar sina fina, glänsande fynd.

Visst är det härligt? Man tror aldrig den ska komma, där mitt i vintern, när det börjar snöa, IGEN, när kylan aldrig ger sig.. Då ser det mörkt ut. Men plötsligt så inser man när man vaknar en morgon, att det faktiskt är ljust ute. Plötsligt hör man fåglarna kvittra ute. Solen värmer igen. Och så den naturliga följden av sjöar på alla gång- och cykelvägar. Det är vår, gott folk. Den kom i år också! Sant, det är bara slutet av mars och vi har allt april-väder kvar, men det finns hopp, ett ljus vid slutet av tunneln.

Naturligtvis är det inte fy skam om det följer lite härliga, pirrande vårkänslor på det..;)

* * * * * * *

Dagens rätt: Jag provade ett recept på blomkålsgratäng från Buffé igår. Det var riktigt gott. Med vitlök, rosmarin och lite fetaost på så blev det riktigt gott till lite stekt skinka :)

Dagens förväntan: Det är liiite för blött än så länge, men snart snart snart så har fröken de gula conversen på igen - då är det vår på riktigt!

Dagens TV-program: Erik och Mackans 99 saker att göra innan man dör - I love!

Dagens vidrigheter: Jag trodde det var ett skämt eller handlade om något helt annat, men nej det är sant: Det finns en nätdejtingsida för gifta människor som vill ha en affär. Det är verkligen så vidrigt, sjukt, hemskt, äckligt, vedervärdigt...

Dagens citat

Dagens citat: Det är kul när det blir lite som man inte tänkt sig

Snurrelisnurr...

Så känns det i mitt huvud. Eller har känts. Jag kom tillbaka från ett helt underbart, skönt, LEDIGT sportlov för 1.5 vecka sen. Och öppnade min kalender...

PUFF! Så hade jag 111 saker som påkallade min uppmärksamhet, som behövde planeras, lösas, fixas, göras, bokas in - och det NU, helst igår. Vad hände, undrar jag då? Det var som att någon svepte in över mitt liv och sög bort alla helger i mitt liv och planerade in en massa saker som jag behövde göra, oavsett jag vill det eller ej.
Jag tycker om att ha saker att göra. Att vara uppbokad. Det är inte det. Det är när sakerna bokar mig, när det blir fullt innan jag hunnit blinka. När jag måste. När alla de där roliga sakerna helt plötsligt blir måsten. Då tappar jag geisten.
Så har det varit den senaste 1.5 veckan. Jag börjar få ordning på mitt liv igen, bokar in möten, avbokar överflödiga tidstjuvar, strukturerar upp, gör listor. Men det har tagit många dagar av envetet snurrande och surrande i mitt huvud innan jag fick rätt på det.

Lärdom för framtiden? Låt inte bli att öppna kalendern på en vecka. Alternativt kasta kalendern och strunta i alla måsten - de dyker väl upp när de gör det!

On a cheerier note: Jag har haft världens finaste barn idag! Under frileken (som annars blir vild och stökig) satt ALLA barnen stilla och fint och pysslade, målade, byggde och jobbade i sina böcker! Jag tror jag hade tre pyssel/målar-projekt igång samtidigt och de jobbade så fint så jag var tvungen att stanna upp ett ögonblick och bara njuta. Det är sådana tillfällen som gör det värt att jobba som lärare!

Längtar!

Manligt och kvinnligt..

Ett perfekt exempel på hur jag och min bror uppfattar tid till att-göra-vid-sig:

Martin har precis hoppat in i duschen. Syster bankar på dörren.

S: Ska du vara där inne länge?
M: Nej, jag ska bara duscha av mig lite snabbt.
S: Okej, men då får du skynda dig, jag behöver också duscha.
M: Ja, men det är lugnt, det är ju 50 minuter kvar!
S: Ja, men det är ju bråttom då ju!
M: Jaha...

I'm a woman on a mission!

Och jag behöver hjälp!

"Asså, så här e de": Min ömma moder fyller 50 härliga år den 17e mars. Eftermiddagen och kvällen den 17e, samt hela dagen den 18e mars så kommer jag, mamma och Robin att befinna oss i Stockholm. Pappa också, men han kommer att jobba under större delarna av dagarna... Och eftersom mamma nu fyller stora 50 så vill vi spendera dessa dagar så trevligt som möjligt!

Tidsramar: Eftermiddag/kväll på torsdagen den 17e, samt hela fredagen den 18e.

Krav:

• Spa på eftermiddagen den 17e?
• Födelsedagsmiddag på kvällen den 17e - gärna något fint, lyxigt, och finns det dans så är det önskvärt.
• Något trevligt att göra den 18e som underhåller en tonåring, en fröken och en mamma - strosa i Gamla stan kan man bara göra så länge och kräver fint väder.
• Någon trevlig underhållning som inte kostar skjortan?
• Något mysigt hotell?

Nu vet jag att det är långt kvar, men eftersom jag är utsedd till Överste Projektplanerare för Projekt Fira Mamma, så vill jag vara ute i god tid och efterlyser goda idéer!:) Och ja, man kan googla och man kan gå in på en resebyrå, så det behöver ni inte föreslå...

Bring it!

A home away from home..

...eller en familj borta från familjen (med mycket korrekt svenska!), det är min moster det! Eller, min och min, det är Celies, men jag har lånat henne! Har man ingen egen släkt, familj eller moster i närheten så får man skaffa sig en.

Så en strålande solskensdag som idag så kunde jag ju inte låta bli att känns lite familje-längtan. Ett telefonsamtal senare så var jag inbjuden på middag - med hela tjocka släkten, dessutom! Både mormor, morfar, mostrar, morbröder och kusin var där (fortfarande Celies, inte mina) så jag kände mig precis som hemma!

Det är det bästa med att åka till en familj - man blir bjuden på mat, ompysslad och så får man bara smälta in bland allt virrvarr av barn och vuxna. Bara vara en i mängden. Få fylla på lite av familje-dosen. Det behövs mellan varven, när man bor så långt ifrån sin egen familj..

Tiden går fort när man har roligt...

Jag skulle bara sätta mig ner en liten stund, ta en kopp te och läsa. Bara en liiiten stund. Vips, så försvann två timmar och klockan slår snart midnatt. Tiden går fort när man har roligt.

En mindre rolig sak men som också har med tid att göra, är att jag upptäckt att jag behöver glasögon även när jag sitter vid datorn. Gärna om jag suttit en stund. Inte sagt att jag använder nämnda glasögon, men jag skulle behöva det. Och då är ju frågan: Har min syn hunnit bli sämre och jag behöver nya glasögon? Det vore ju trots allt inte fy skam för jag har länge gått och funderat på att köpa nya bågar. Det är en dyr utgift, men skulle jag ändå behöva nya så är det ju värt det. Alternativt så kanske jag ska använda de jag har så det inte blir värre...
Än så länge ser jag ju vad jag skriåvre...skroååpvr...skirveor...skriver. Går hur fint som helst!

* * * * * * *

Dagens gott: Ballerina-kex i mitt fina nya vardagsrum, under min sköna, nya filt.

Dagens rätt: Jag gjorde pasta-sås med ädelost och bacon till middag igår. Dagens hänt-i-veckan blev då samma sås, men med stekt kyckling, lite timjan och soja och gratinerad i ugnen med potatismos och lite ost! Mumsigt värre, och jag känner mig otroligt fiffig, miljötänkande, ekonomisk och allt sånt där.

Dagens urk: Gamla ytterkläder, vantar, skor och strumpor som blir snöblöta. Sedan samlas alla dessa i samma lilla korridorsutrymme och ska torka. Och sen blir de blöta igen. Och ska torka. Det. Luktar. Illa.

Dagens mys: Katrin kom förbi och åt middag med mig, tog en kopp te och sen blev det en icke-rask promenad till staden.

Dagens miss: Jag skulle vara jätteduktig och köpa nytt busskort medan jag ändå var ute och gick med Katrin. Kom till stationen och upptäckte att de stängde kl 8. Klockan var då 9. happ, bara att åka hem igen då...

Dagens låt: "Habba habba zutt zutt". Annars så går Paolo Nutinis "Sunny side up" runt här i högtalarna, om och om igen..:)

Dagens "Jaha...": Pappa ska flytta till Georgien ett år...

Den bara gnager...

..den där prestationsångesten. Den där lilla piken. Den där lilla raden på Favoriter som skriker åt mig att min blogg finns och vill ha uppmärksamhet.
Men jag drar mig. Tittar in, "konstigt att ingen kommenterat, jag har ju inte lagt ut något på en månad...", tittar ut.

Jag har någon alldeles självpåtvingad prestationsångest över min blogg. Det kommer en massa inlägg som jag bara måste skriva, och sen blir det inte. Och innan jag har skrivit dem så kan jag ju inte skriva alla de där andra jag tänker skriva efter. Så högen blir större och större. Och någonstans så vill jag ju att det ska vara roligt, intressant, hurtigt. Något som är intressant, som får en att dra lite på smilbanden, som får en att tänka efter och begrunda livet...
Ja, men då så, då är det ju bara att slänga ut nåt!

Nej, att vara eller icke vara, det är frågan om bloggens existens.

Nu, till exempel, borde jag skriva något om hur hela mitt liv förändrades i helgen som var. Hur jag saknar Katrin, kanske ett fint inlägg om våra tre år tillsammans.
Om alla te-stunder, gnabb om duschdraperier och icke-tömda sopor, frågor över livet, störande i spännande böcker, skönsång respektive gruffande på morgonen, Bob Marley, bröllop, Lark Rise, tända ljus, tortellini, hysteriska utbrott på våra garderober, fester, våfflor på balkongen, Vem vet mest, presenter som behöver slås in, soppåsar på dörrhandtaget och gamla tepåsar...
Och så mycket, mycket mer.

Jag behöver kanske inte prestera så mycket mer ändå...

Nyårslöften...

Tillbaka i Uppsala. Tillbaka till jobb. Tillbaka till vardagen. Till rutiner.

Efter en helskön jul och nyår med mycket mat, härlig familj, goa vänner, otroligt mycket shoppande (!) och en hel drös med intriger (härligt värre!) så är jag tillbaka i Uppsala. Och som alltid när jag ska åka från älskade Helsingborg, från familjen och alla vänner så infinner sig den där ångesten. Den som kramar om hjärtat, sätter sig som en klump i halsen, som svider till i ögonen. Det är alltid lika jobbigt att åka ifrån alla. Inte för att jag inte vill åka upp till alla goa vänner i Uppsala eller mitt liv här, men jag vill packa med mig mitt liv nere i Skåne och ta med allihop upp...
Det är inte lika jobbigt som de första gångerna - jag gråter inte längre i en veckas tid innan avfärd - men det är fortfarande lika ångestfyllt. Jag undrar när det ska lätta? När kommer det inte vara jobbigt att åka hemifrån?

Eftersom jag kom hem sent igår efter en hel dags bussresande bestämde jag mig för att skippa kyrkan idag och packa upp och känna mig som hemma. Det tog ungefär två timmar innan jag var uttråkad i lägenheten... Om jag någon gång behöver bo själv så kommer jag att få det otroligt jobbigt..

Men nu har jag och Katrin bestämt oss för att ta tag i våra liv. Infria icke-existerande nyårs-löften. Hon för att komma i bröllopsklänningen och jag för att "outshine her".
Nej, skämt åsido, så har min mamma varit jätteduktig och gått ner hur många kilon som helst inför sin 50-års dag i mars. Hon har fullkomligt försvunnit! Och är verkligen supersnygg. Vilket först fick mig att bli deprimerad och sedan otroligt taggad. Kan hon, kan jag! Det gäller ju bara att vara motiverad.
Så nu när vi ska ta tag i våra liv har jag och Katrin bokat in en dejt på Friskis&Svettis på tisdagkväll för ett Zumba-pass! Eller Dans Fuego som det heter på Friskis (samma skit, samma färg). Jag provade Zumba med mamma under jullovet och det är så grymt roligt! Och man känner sig väldigt snygg och sexig. Åtminstone tills man tittar i spegeln. Kanske inte riktigt i instruktörens klass än...

Så nu ska jag bara äta upp allt godis och alla kakor jag fick med mig upp från Skåne, så ska jag "börja imorgon"...

* * * * * * *

Dagens rätt: Pizza från Lidl för 20 kronor - världens bästa middag!

Dagens musik: Bon Jovi - love!

Dagens tråk: Jag måste plocka undan julen snart - jag har ju knappt fått njuta av den än..:( Fast jag har en hel pepparkaksdeg i kylen som måste bakas ut, så jag har jul ett tag till i alla fall!:)

Dagens pepp: Börja jobba imorgon! Det ska bli roligt att träffa alla barnen igen, men jag är otroligt opepp på att jobba.

Dagens frågetecken: Vad hände med julen? Man väntade hur länge som helst och när det kändes som att julen redan var över så kom den. Så jag missade den någonstans...

Dagens glädjeämnen: Jag fick upp nästan alla julklappar (med hjälp av fyra väskor, två kassar och en kartong!), det fanns Internet och ström på bussen upp och pappa har lyckats fixa min dator så att den inte hnger sig när man öppnar Internet, Spotify, Word eller över huvud taget gör något alls.