...eller en familj borta från familjen (med mycket korrekt svenska!), det är min moster det! Eller, min och min, det är Celies, men jag har lånat henne! Har man ingen egen släkt, familj eller moster i närheten så får man skaffa sig en.
Så en strålande solskensdag som idag så kunde jag ju inte låta bli att känns lite familje-längtan. Ett telefonsamtal senare så var jag inbjuden på middag - med hela tjocka släkten, dessutom! Både mormor, morfar, mostrar, morbröder och kusin var där (fortfarande Celies, inte mina) så jag kände mig precis som hemma!
Det är det bästa med att åka till en familj - man blir bjuden på mat, ompysslad och så får man bara smälta in bland allt virrvarr av barn och vuxna. Bara vara en i mängden. Få fylla på lite av familje-dosen. Det behövs mellan varven, när man bor så långt ifrån sin egen familj..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Meh, fy vad mysigt det låter... Du ska vara glad att min släkt är så bäst!
SvaraRadera