En lugn stund...

Det är vad jag har nu. Lugnt. Skönt. Inget att göra. Det är helt underbart!

Nog för att jag hade lov för en vecka sen, ett alldeles underbart och jätteskönt lov, men det blev inte en ensam stund på hela veckan. Och väl hemkommen så öppnade jag almanackan (nej, jag vet, det var ju det jag inte skulle göra!) och insåg att mitt liv hopade sig över mig, planerade sig, försvann. Mellan tre bröllop, studenten, liv på tre platser i vårt avlånga land, samt flytt och avslut på terminen så försvann snabbt alla helger och tiden däremellan. Ujujuj...
Den här veckan har varit full av planerande, spekulerande och ständig titt i almanackan. Inte för att det är jobbiga saker som händer, eller att det är tråkigt när det händer saker, men det är desto skönare när jag börjar få grepp på mitt liv igen. Jag kom till och med på här i veckan att det var valborg nu helgen. Valborg? Då ska man ju hitta på saker? Nej, usch vad jobbigt!

Så när jag fick förfrågan att vara kattvakt åt Sara och Jacobs kissar, Cesar och Morris, under helgen så kändes det som ett bönesvar. En hel helg där jag inte behöver göra annat än rå om mig själv, ta det lugnt, pyssla och planera. Inga måsten som att städa, handla, tvätta, flytta, sortera skivorna i bokstavsordning eller annat dumt man kan hitta på. Bara. Ledig. Skönt.

Igår spenderade jag kvällen hos fina Magdalena som gifter sig nu i sommar (en av många). Jag har fått äran att göra hennes frisyr till Den Stora Dagen. Ett mycket ärofyllt uppdrag, och fruktansvärt nervöst. Så gårdagen gick åt till att göra en provuppsättning. Mycket prat om livet, kärleken, bröllop, hemmagjorda hamburgare från hennes fästman, en misslyckad uppsättning och en lyckad uppsättning senare så var vi båda nöjda. Lite justeringar och en provomgång till så tror jag det sitter!

Dagen idag började med att jag väcktes av två hungriga kissar som skrapade på dörren och jamade alldeles hjärtskärande. Klockan 06.20. Efter att ha försökt ignorera dem ett tag så fick jag ge upp och gå ut och ge dem mat. Sen fick jag äntligen en fin sovmorgon och fick vakna vid en mer human tid. En långfrukost med kaffe och lördagstidning, lösning av korsord och sudoku, läsning och solning på altanen, lite lunch, mer läsning, lite tvätt, tvä kelna katter som slåss om uppmärksamhet och lite härlig påskmust senare sitter jag här vid datorn och mår alldeles oförskämt bra! Ibland behövs det bara en andningspaus.

* * * * * * *

Dagens rätt: Det fanns lite färdig Janssons och köttbullar i kylen här - helt fantastiskt gott!

Dagens bok: Jag har fått The book Thief i senaste bok-paketet av Celie. En otroligt fängslande bok, välskriven och än så länge väldigt bra. Återkommer med komplett utlåtande vid färdigläsning av boken.

Dagens besvikelse: Jag tittade på Engelska bröllopet igår. Det var vackert. Men inte mer än så. Jag måste säga att jag blev väldigt besviken. Mer avsaknad av glädje, äkthet, kärlek, förälskelse, passion, personlighet kan knappt finnas i ett bröllop. Nog för att jag har Victoria och Daniels bröllop i färskt minne (och ignet kan ju slå det!), men ändå... Nej, skärpning på det!

Dagens i-landsproblem: Att inte få ha rött, lockigt hår alldeles naturligt.

Dagens låt: Electric Banana Bands Zwampen (tack Linus!^^)

Dagens Aha!: Det är bara 6 veckor kvar på den här terminen och det här läsåret!

Dagens glädjeämne: Jag hade utvecklingssamtal med min rektor här i veckan, och fick jättemycket fint beröm och fina ord. Man blir alldeles varm om hjärtat av sånt!

I'm coming home!

Ja, ni hörde rätt. Efter snart 3,5 år på vift i Uppsala så ska jag flytta hem till underbara Skåneland!

Det var inte riktigt planerat, och fram till igår var Skåne borträknat ur mina planer än på många år. Jo, jag skulle ju hem "nån gång", men det var någon gång i framtiden, när jag blir stor och vuxen och allt det där...

Under det senaste året har jag funderat mer och mer seriöst på att faktiskt bli lärare - jag som aldrig skulle - så nu har fröken bestämt sig för att det blir skolbänken igen. För mig den här gången. Nästa fråga var ju bara var i vårt avlånga land dessa studier skulle äga rum. Bli kvar i Uppsala eller flytta någon helt annanstans. Långt ner på listan fanns Malmö som alternativ. Mycket ångest, nagelbitande, frågande, funderande, klurande och spekulerande lades ner på detta beslut och den 15e april och sista anmälningsdag har närmat sig obönhörligt fort.

Sen kom finaste Sara och vände på alltihop. Efter en kort diskussion i bilen på väg till jobbet så låg helt plötsligt Malmö längst upp på listan. Jag klurade lite under dan, blev gladare och gladare över tanken på att flytta hem och innan jag visste ordet av så hade jag sökt in.

Jag kommer naturligtvis att sakna alla underbara och fina människor här uppe i Uppsala, men jag känner faktiskt att jag är färdig. Att det är dags att börja på ett nytt kapitel.

Så, gott folk, Sandra is coming home!

Storm, regn och rusk...

Jag tar tillbaka tidigare inlägg om trevligt väder och sol och vår och allt det där. Det är April-väder. Riktigt april-väder... Just nu viner vinden utanför så man tror att taken ska flyga av.

På jobbet idag har vi haft en riktigt rolig dag. Vi har startat en mataffär för att barnen skulle få lära sig om pengar och hur man handlar etc. Men eftersom vi är sådana fina och duktiga lärare så nöjde vi oss inte där, utan det spårade ur till två familjer med hus och sommarstuga, ett bibliotek och polis och brandman också. Så dagen har varit otroligt intensiv men samtidigt jätterolig. Att vi ovanpå detta dessutom ska framföra ett påskspel nästa vecka och därför har två stora projekt igång samtidigt är väl inte helt lyckat, men har man inte huvudet på skaft så har man inte. Man kan ju inte lyckas jämt.

Igår var jag på en röstvårdskurs med jobbet. Otroligt intressant och man fick en massa ögonöppnare för hur man andas och pratar, hur man sitter och står och hur man anstränger rösten och musklerna onödigt mycket genom att stå eller andas fel. Så idag har jag bara gått omkring och andats. Och har försökt stå rätt. Och sitta rätt. Men det är jättejobbigt. Känns mer ansträngande än att göra det fel...

Men jag fick i alla fall lära mig att jag pratar ganska lågt. Och nej, inte som i tyst. Det har väl aldrig hänt. Jag börjar inse att mina barn nog är så högljudda för att jag är det. Lagom rolig insikt... Nej, utan lågt som i mörkt. Jahapp, så nu ska jag börja prata i falsett.

Den roligaste biten av allt var när vi höll på med olika övningar och ledaren säger:

"Jaha, nu säger ni efter mig, och så säger ni i den här tonen" varpå hon demonstrerar.

Och där sitter jag som ett fån. Ton? Pratar vi i toner nu också?!

"Ja, alltså det är ett E ni ska ta".

Ett E?!?! De andra följer lydigt ledaren och själv sitter jag där och utstöter något slags läte som jag hoppas är ett E, eller valfri annan bokstav, eller en ton över huvud taget. Nåväl, jag ska inte bli musiklärare i alla fall...

* * * * * * *

Dagens rätt: Köttfärssås med glögg i!

Dagens mys: Min bror är äntligen hemma från Armenien! Som jag har saknat honom. Det är inte som att vi umgås dagligen, men det märks att han har varit borta en månad. Det gör sådan skillnad att ha någon i familjen nära...

Dagens i-landsproblem: Vad har man för kläder när det är April-väder? Man vet aldrig hur dagen slutar, oavsett vilket väder den börjar med. Hopplöst att klä sig!

Dagens funderare: Min bror kom hem från Armenien och konstaterade vilken skillnad det var på kulturen där och i Sverige vad det gällde gentlemannaskap (är det inte ett ord så hittade jag precis på det!). Han sa att de hade fostrats hårt där nere att verkligen vara gentlemän, bära väskor och kassar, dra ut stolar och hjälpa tjejerna av och på med jackor etc. Vi diskuterade detta på jobbet idag och en del förfasades över det och tyckte att det var jättehemskt och konstigt, men jag kan sakna det. Inte när det går till överdrift, jag har ändå två armar och ben och kan göra en del själv, men det här hövliga - att öppna en dörr och släppa före, dra ut stolen, öppna bildörren åt en, ta en tung väska när han inte bär något själv. Det finns inget värre än när man måste be om hjälp, men finns det något finare när en man gör det "automagiskt", ser behovet och bara gör det, för att vara artig?