Manligt och kvinnligt..

Ett perfekt exempel på hur jag och min bror uppfattar tid till att-göra-vid-sig:

Martin har precis hoppat in i duschen. Syster bankar på dörren.

S: Ska du vara där inne länge?
M: Nej, jag ska bara duscha av mig lite snabbt.
S: Okej, men då får du skynda dig, jag behöver också duscha.
M: Ja, men det är lugnt, det är ju 50 minuter kvar!
S: Ja, men det är ju bråttom då ju!
M: Jaha...

I'm a woman on a mission!

Och jag behöver hjälp!

"Asså, så här e de": Min ömma moder fyller 50 härliga år den 17e mars. Eftermiddagen och kvällen den 17e, samt hela dagen den 18e mars så kommer jag, mamma och Robin att befinna oss i Stockholm. Pappa också, men han kommer att jobba under större delarna av dagarna... Och eftersom mamma nu fyller stora 50 så vill vi spendera dessa dagar så trevligt som möjligt!

Tidsramar: Eftermiddag/kväll på torsdagen den 17e, samt hela fredagen den 18e.

Krav:

• Spa på eftermiddagen den 17e?
• Födelsedagsmiddag på kvällen den 17e - gärna något fint, lyxigt, och finns det dans så är det önskvärt.
• Något trevligt att göra den 18e som underhåller en tonåring, en fröken och en mamma - strosa i Gamla stan kan man bara göra så länge och kräver fint väder.
• Någon trevlig underhållning som inte kostar skjortan?
• Något mysigt hotell?

Nu vet jag att det är långt kvar, men eftersom jag är utsedd till Överste Projektplanerare för Projekt Fira Mamma, så vill jag vara ute i god tid och efterlyser goda idéer!:) Och ja, man kan googla och man kan gå in på en resebyrå, så det behöver ni inte föreslå...

Bring it!

A home away from home..

...eller en familj borta från familjen (med mycket korrekt svenska!), det är min moster det! Eller, min och min, det är Celies, men jag har lånat henne! Har man ingen egen släkt, familj eller moster i närheten så får man skaffa sig en.

Så en strålande solskensdag som idag så kunde jag ju inte låta bli att känns lite familje-längtan. Ett telefonsamtal senare så var jag inbjuden på middag - med hela tjocka släkten, dessutom! Både mormor, morfar, mostrar, morbröder och kusin var där (fortfarande Celies, inte mina) så jag kände mig precis som hemma!

Det är det bästa med att åka till en familj - man blir bjuden på mat, ompysslad och så får man bara smälta in bland allt virrvarr av barn och vuxna. Bara vara en i mängden. Få fylla på lite av familje-dosen. Det behövs mellan varven, när man bor så långt ifrån sin egen familj..

Tiden går fort när man har roligt...

Jag skulle bara sätta mig ner en liten stund, ta en kopp te och läsa. Bara en liiiten stund. Vips, så försvann två timmar och klockan slår snart midnatt. Tiden går fort när man har roligt.

En mindre rolig sak men som också har med tid att göra, är att jag upptäckt att jag behöver glasögon även när jag sitter vid datorn. Gärna om jag suttit en stund. Inte sagt att jag använder nämnda glasögon, men jag skulle behöva det. Och då är ju frågan: Har min syn hunnit bli sämre och jag behöver nya glasögon? Det vore ju trots allt inte fy skam för jag har länge gått och funderat på att köpa nya bågar. Det är en dyr utgift, men skulle jag ändå behöva nya så är det ju värt det. Alternativt så kanske jag ska använda de jag har så det inte blir värre...
Än så länge ser jag ju vad jag skriåvre...skroååpvr...skirveor...skriver. Går hur fint som helst!

* * * * * * *

Dagens gott: Ballerina-kex i mitt fina nya vardagsrum, under min sköna, nya filt.

Dagens rätt: Jag gjorde pasta-sås med ädelost och bacon till middag igår. Dagens hänt-i-veckan blev då samma sås, men med stekt kyckling, lite timjan och soja och gratinerad i ugnen med potatismos och lite ost! Mumsigt värre, och jag känner mig otroligt fiffig, miljötänkande, ekonomisk och allt sånt där.

Dagens urk: Gamla ytterkläder, vantar, skor och strumpor som blir snöblöta. Sedan samlas alla dessa i samma lilla korridorsutrymme och ska torka. Och sen blir de blöta igen. Och ska torka. Det. Luktar. Illa.

Dagens mys: Katrin kom förbi och åt middag med mig, tog en kopp te och sen blev det en icke-rask promenad till staden.

Dagens miss: Jag skulle vara jätteduktig och köpa nytt busskort medan jag ändå var ute och gick med Katrin. Kom till stationen och upptäckte att de stängde kl 8. Klockan var då 9. happ, bara att åka hem igen då...

Dagens låt: "Habba habba zutt zutt". Annars så går Paolo Nutinis "Sunny side up" runt här i högtalarna, om och om igen..:)

Dagens "Jaha...": Pappa ska flytta till Georgien ett år...

Den bara gnager...

..den där prestationsångesten. Den där lilla piken. Den där lilla raden på Favoriter som skriker åt mig att min blogg finns och vill ha uppmärksamhet.
Men jag drar mig. Tittar in, "konstigt att ingen kommenterat, jag har ju inte lagt ut något på en månad...", tittar ut.

Jag har någon alldeles självpåtvingad prestationsångest över min blogg. Det kommer en massa inlägg som jag bara måste skriva, och sen blir det inte. Och innan jag har skrivit dem så kan jag ju inte skriva alla de där andra jag tänker skriva efter. Så högen blir större och större. Och någonstans så vill jag ju att det ska vara roligt, intressant, hurtigt. Något som är intressant, som får en att dra lite på smilbanden, som får en att tänka efter och begrunda livet...
Ja, men då så, då är det ju bara att slänga ut nåt!

Nej, att vara eller icke vara, det är frågan om bloggens existens.

Nu, till exempel, borde jag skriva något om hur hela mitt liv förändrades i helgen som var. Hur jag saknar Katrin, kanske ett fint inlägg om våra tre år tillsammans.
Om alla te-stunder, gnabb om duschdraperier och icke-tömda sopor, frågor över livet, störande i spännande böcker, skönsång respektive gruffande på morgonen, Bob Marley, bröllop, Lark Rise, tända ljus, tortellini, hysteriska utbrott på våra garderober, fester, våfflor på balkongen, Vem vet mest, presenter som behöver slås in, soppåsar på dörrhandtaget och gamla tepåsar...
Och så mycket, mycket mer.

Jag behöver kanske inte prestera så mycket mer ändå...