PUFF! Så hade jag 111 saker som påkallade min uppmärksamhet, som behövde planeras, lösas, fixas, göras, bokas in - och det NU, helst igår. Vad hände, undrar jag då? Det var som att någon svepte in över mitt liv och sög bort alla helger i mitt liv och planerade in en massa saker som jag behövde göra, oavsett jag vill det eller ej.
Jag tycker om att ha saker att göra. Att vara uppbokad. Det är inte det. Det är när sakerna bokar mig, när det blir fullt innan jag hunnit blinka. När jag måste. När alla de där roliga sakerna helt plötsligt blir måsten. Då tappar jag geisten.
Så har det varit den senaste 1.5 veckan. Jag börjar få ordning på mitt liv igen, bokar in möten, avbokar överflödiga tidstjuvar, strukturerar upp, gör listor. Men det har tagit många dagar av envetet snurrande och surrande i mitt huvud innan jag fick rätt på det.
Lärdom för framtiden? Låt inte bli att öppna kalendern på en vecka. Alternativt kasta kalendern och strunta i alla måsten - de dyker väl upp när de gör det!
On a cheerier note: Jag har haft världens finaste barn idag! Under frileken (som annars blir vild och stökig) satt ALLA barnen stilla och fint och pysslade, målade, byggde och jobbade i sina böcker! Jag tror jag hade tre pyssel/målar-projekt igång samtidigt och de jobbade så fint så jag var tvungen att stanna upp ett ögonblick och bara njuta. Det är sådana tillfällen som gör det värt att jobba som lärare!
Längtar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar