...lagar jag god mat, umgås med vänner, läser bra böcker, diskuterar livets stora och små problem eller bara njuter av en kopp kaffe...

Välkomna in i mitt kök!


onsdag 23 november 2011

Livet är underbart!

Idag mår jag så oförskämt bra!


Nej, rättning, just nu mår jag oförskämt bra. För imorse vaknade jag och ville inte alls vakna. Dels så drömde jag att jag gifte mig och det var därför min mobil skrällde som den gjorde. Självklart! I alla fall är det det halv-6 på morgonen. Dels så var hela morgonen emot mig. Allt var bara fel. Och sängen var ack, så inbjudande. Men skam den som ger sig! Jag sminkade mig samtidigt som jag åt frukost, halsade kaffet i språngmarsch till tåget och sov den där extra timmen på tåget - man får ju vara tideseffektiv när man inte sover ordentligt på natten.



Däremot var jag trött hela dagen, seg och blä. Tills jag gjort mat, struntat i träningen, krupit ner i soffan en stund och gottat mig (helt kristligt) åt hur duktig jag själv är jämfört med de som är med på Lyxfällan. Åh, vad man mår då! I det tillståndet är det ju bara att sätta sig vid datorn, slå på lite mysig julmusik och njuta av den helt fantastiska buketten jag fått av min helt fantastiske pojkvän - mys mys mys!













I helgen var jag i Vaggeryd och härjade. Såå mysigt! En hel del mys bara min finaste och jag, spel med familjen, film och sopping.. Och - bakning av pepparkakshus! Det blev helgens stora projekt. Hemma så är det alltid en tradition att baka pepparkakshus - med det obligatoriska bråket, huset som kollapsar, kristyr överallt, ni vet, det vanliga. Jag älskar den traditionen och tyckte att jag och Linus skulle göra ett också. Jag menar, om det är ett test för förhålandet att skruva ihop IKEA-möbler tillsammans, så måste ju det ultimata testet vara att sätta ihop ett pepparkakshus? Javisst! Men här skulle det inte knusslas med "färdigbakat" pepparkakshus - här skulle det bakas från grunden!




Varken jag och Linus är några arkitekter.










Efter några försök att skissa hur huset skulle se ut gav vi upp och bakade ut gavlar och takdelar lite på måfå. Det måste väl bli bra? In i ugnen. Jodå, de blev ju faktiskt ganska fina. Sen var det det där med att sätta ihop det hela. Hemma tycker vi att det är fusk att använda smält socker så vi kör bara kristyr på florsocker. Det brukar gå super! Och så den obligatoriska hemmagjorde spritsen också:


Men usch, vad det rann och kletade och gick inte alls! Efter en stunds trugande gav vi lite småsura upp och gick och satte oss i soffan. Så vad göra? Vi kunde ju inte gärna låta de stackars pepparkaksgavlarna bara ligga där.. Nej, jag gick in i köket och gav mig på kristyren en gång till. Kanske lite mer florsocker? Jodå, då blev det bättre klister. Men spritsen var ju redan förbrukad så det var bara att smeta på med fingrarna. Snyggt! Och så var det den där lilla detaljen:




Varken jag eller Linus är några arkitekter.




Det blev kanske inte ett hus. Och det där med fönster och dörrar är ju överskattat. Och snygghet med.





Men vi fick en cykelparkering! Och snö..


Min stackars bagarkung som måste stå ut med skapelsen i sitt kök..




I måndags firade vi 6 lyckliga månader tillsammans. Tiden går så otroligt fort! Eftersom jag var ledig från skolan hela dagen hade jag bokat biljetter hem till senare på kvällen så att vi kunde fira dagen tillsammans. Älsklingen åkte iväg till jobbet tidigt på morgonen och jag sov fint några timmar till. Sen blev det upp och packa, städa, fejja och adventpynta som överraskning till min finaste. Eftersom han jobbar hela december så tänkte jag göra det fint åt honom så han slapp det själv. Jag åkte ner till ICA och inhandlade en fin middag, bakelse och blommor till lägenheten. Så fint! Men var var min korvkung? Jo, han jobbade. Och jobbade. Middagen fick ätas själv. Traskade till stationen själv. Stackars finaste fick jobba över så han hann bara till stationen och säga hejdå.. Besviken var jag klart, men jag fick något att se fram emot på hemresan för Linus avslöjade att det väntade en överraskning åt mig hemma! Så mycket för att sova på tåget!




Och när jag kom hem står där världens finaste, jättegigantiska bukett med blommor på bordet! Han hade skickat bud så att de skulle vara där när jag kom hem! Är han inte underbar? Dock försökte mina roliga bröder sätta dit honom och ändrade 6an till en 8a på kortet. Bättre kan ni, killar! Jag vet att min karl har koll. ;-)



Idag mår jag oförskämt bra. Jag är så fånigt superkär i min Linus. Så där så man är alldeles pirrig. Tänk att man får vara det.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar