Snurrelisnurr...

Så känns det i mitt huvud. Eller har känts. Jag kom tillbaka från ett helt underbart, skönt, LEDIGT sportlov för 1.5 vecka sen. Och öppnade min kalender...

PUFF! Så hade jag 111 saker som påkallade min uppmärksamhet, som behövde planeras, lösas, fixas, göras, bokas in - och det NU, helst igår. Vad hände, undrar jag då? Det var som att någon svepte in över mitt liv och sög bort alla helger i mitt liv och planerade in en massa saker som jag behövde göra, oavsett jag vill det eller ej.
Jag tycker om att ha saker att göra. Att vara uppbokad. Det är inte det. Det är när sakerna bokar mig, när det blir fullt innan jag hunnit blinka. När jag måste. När alla de där roliga sakerna helt plötsligt blir måsten. Då tappar jag geisten.
Så har det varit den senaste 1.5 veckan. Jag börjar få ordning på mitt liv igen, bokar in möten, avbokar överflödiga tidstjuvar, strukturerar upp, gör listor. Men det har tagit många dagar av envetet snurrande och surrande i mitt huvud innan jag fick rätt på det.

Lärdom för framtiden? Låt inte bli att öppna kalendern på en vecka. Alternativt kasta kalendern och strunta i alla måsten - de dyker väl upp när de gör det!

On a cheerier note: Jag har haft världens finaste barn idag! Under frileken (som annars blir vild och stökig) satt ALLA barnen stilla och fint och pysslade, målade, byggde och jobbade i sina böcker! Jag tror jag hade tre pyssel/målar-projekt igång samtidigt och de jobbade så fint så jag var tvungen att stanna upp ett ögonblick och bara njuta. Det är sådana tillfällen som gör det värt att jobba som lärare!

Längtar!

Manligt och kvinnligt..

Ett perfekt exempel på hur jag och min bror uppfattar tid till att-göra-vid-sig:

Martin har precis hoppat in i duschen. Syster bankar på dörren.

S: Ska du vara där inne länge?
M: Nej, jag ska bara duscha av mig lite snabbt.
S: Okej, men då får du skynda dig, jag behöver också duscha.
M: Ja, men det är lugnt, det är ju 50 minuter kvar!
S: Ja, men det är ju bråttom då ju!
M: Jaha...

I'm a woman on a mission!

Och jag behöver hjälp!

"Asså, så här e de": Min ömma moder fyller 50 härliga år den 17e mars. Eftermiddagen och kvällen den 17e, samt hela dagen den 18e mars så kommer jag, mamma och Robin att befinna oss i Stockholm. Pappa också, men han kommer att jobba under större delarna av dagarna... Och eftersom mamma nu fyller stora 50 så vill vi spendera dessa dagar så trevligt som möjligt!

Tidsramar: Eftermiddag/kväll på torsdagen den 17e, samt hela fredagen den 18e.

Krav:

• Spa på eftermiddagen den 17e?
• Födelsedagsmiddag på kvällen den 17e - gärna något fint, lyxigt, och finns det dans så är det önskvärt.
• Något trevligt att göra den 18e som underhåller en tonåring, en fröken och en mamma - strosa i Gamla stan kan man bara göra så länge och kräver fint väder.
• Någon trevlig underhållning som inte kostar skjortan?
• Något mysigt hotell?

Nu vet jag att det är långt kvar, men eftersom jag är utsedd till Överste Projektplanerare för Projekt Fira Mamma, så vill jag vara ute i god tid och efterlyser goda idéer!:) Och ja, man kan googla och man kan gå in på en resebyrå, så det behöver ni inte föreslå...

Bring it!

A home away from home..

...eller en familj borta från familjen (med mycket korrekt svenska!), det är min moster det! Eller, min och min, det är Celies, men jag har lånat henne! Har man ingen egen släkt, familj eller moster i närheten så får man skaffa sig en.

Så en strålande solskensdag som idag så kunde jag ju inte låta bli att känns lite familje-längtan. Ett telefonsamtal senare så var jag inbjuden på middag - med hela tjocka släkten, dessutom! Både mormor, morfar, mostrar, morbröder och kusin var där (fortfarande Celies, inte mina) så jag kände mig precis som hemma!

Det är det bästa med att åka till en familj - man blir bjuden på mat, ompysslad och så får man bara smälta in bland allt virrvarr av barn och vuxna. Bara vara en i mängden. Få fylla på lite av familje-dosen. Det behövs mellan varven, när man bor så långt ifrån sin egen familj..

Tiden går fort när man har roligt...

Jag skulle bara sätta mig ner en liten stund, ta en kopp te och läsa. Bara en liiiten stund. Vips, så försvann två timmar och klockan slår snart midnatt. Tiden går fort när man har roligt.

En mindre rolig sak men som också har med tid att göra, är att jag upptäckt att jag behöver glasögon även när jag sitter vid datorn. Gärna om jag suttit en stund. Inte sagt att jag använder nämnda glasögon, men jag skulle behöva det. Och då är ju frågan: Har min syn hunnit bli sämre och jag behöver nya glasögon? Det vore ju trots allt inte fy skam för jag har länge gått och funderat på att köpa nya bågar. Det är en dyr utgift, men skulle jag ändå behöva nya så är det ju värt det. Alternativt så kanske jag ska använda de jag har så det inte blir värre...
Än så länge ser jag ju vad jag skriåvre...skroååpvr...skirveor...skriver. Går hur fint som helst!

* * * * * * *

Dagens gott: Ballerina-kex i mitt fina nya vardagsrum, under min sköna, nya filt.

Dagens rätt: Jag gjorde pasta-sås med ädelost och bacon till middag igår. Dagens hänt-i-veckan blev då samma sås, men med stekt kyckling, lite timjan och soja och gratinerad i ugnen med potatismos och lite ost! Mumsigt värre, och jag känner mig otroligt fiffig, miljötänkande, ekonomisk och allt sånt där.

Dagens urk: Gamla ytterkläder, vantar, skor och strumpor som blir snöblöta. Sedan samlas alla dessa i samma lilla korridorsutrymme och ska torka. Och sen blir de blöta igen. Och ska torka. Det. Luktar. Illa.

Dagens mys: Katrin kom förbi och åt middag med mig, tog en kopp te och sen blev det en icke-rask promenad till staden.

Dagens miss: Jag skulle vara jätteduktig och köpa nytt busskort medan jag ändå var ute och gick med Katrin. Kom till stationen och upptäckte att de stängde kl 8. Klockan var då 9. happ, bara att åka hem igen då...

Dagens låt: "Habba habba zutt zutt". Annars så går Paolo Nutinis "Sunny side up" runt här i högtalarna, om och om igen..:)

Dagens "Jaha...": Pappa ska flytta till Georgien ett år...

Den bara gnager...

..den där prestationsångesten. Den där lilla piken. Den där lilla raden på Favoriter som skriker åt mig att min blogg finns och vill ha uppmärksamhet.
Men jag drar mig. Tittar in, "konstigt att ingen kommenterat, jag har ju inte lagt ut något på en månad...", tittar ut.

Jag har någon alldeles självpåtvingad prestationsångest över min blogg. Det kommer en massa inlägg som jag bara måste skriva, och sen blir det inte. Och innan jag har skrivit dem så kan jag ju inte skriva alla de där andra jag tänker skriva efter. Så högen blir större och större. Och någonstans så vill jag ju att det ska vara roligt, intressant, hurtigt. Något som är intressant, som får en att dra lite på smilbanden, som får en att tänka efter och begrunda livet...
Ja, men då så, då är det ju bara att slänga ut nåt!

Nej, att vara eller icke vara, det är frågan om bloggens existens.

Nu, till exempel, borde jag skriva något om hur hela mitt liv förändrades i helgen som var. Hur jag saknar Katrin, kanske ett fint inlägg om våra tre år tillsammans.
Om alla te-stunder, gnabb om duschdraperier och icke-tömda sopor, frågor över livet, störande i spännande böcker, skönsång respektive gruffande på morgonen, Bob Marley, bröllop, Lark Rise, tända ljus, tortellini, hysteriska utbrott på våra garderober, fester, våfflor på balkongen, Vem vet mest, presenter som behöver slås in, soppåsar på dörrhandtaget och gamla tepåsar...
Och så mycket, mycket mer.

Jag behöver kanske inte prestera så mycket mer ändå...

Nyårslöften...

Tillbaka i Uppsala. Tillbaka till jobb. Tillbaka till vardagen. Till rutiner.

Efter en helskön jul och nyår med mycket mat, härlig familj, goa vänner, otroligt mycket shoppande (!) och en hel drös med intriger (härligt värre!) så är jag tillbaka i Uppsala. Och som alltid när jag ska åka från älskade Helsingborg, från familjen och alla vänner så infinner sig den där ångesten. Den som kramar om hjärtat, sätter sig som en klump i halsen, som svider till i ögonen. Det är alltid lika jobbigt att åka ifrån alla. Inte för att jag inte vill åka upp till alla goa vänner i Uppsala eller mitt liv här, men jag vill packa med mig mitt liv nere i Skåne och ta med allihop upp...
Det är inte lika jobbigt som de första gångerna - jag gråter inte längre i en veckas tid innan avfärd - men det är fortfarande lika ångestfyllt. Jag undrar när det ska lätta? När kommer det inte vara jobbigt att åka hemifrån?

Eftersom jag kom hem sent igår efter en hel dags bussresande bestämde jag mig för att skippa kyrkan idag och packa upp och känna mig som hemma. Det tog ungefär två timmar innan jag var uttråkad i lägenheten... Om jag någon gång behöver bo själv så kommer jag att få det otroligt jobbigt..

Men nu har jag och Katrin bestämt oss för att ta tag i våra liv. Infria icke-existerande nyårs-löften. Hon för att komma i bröllopsklänningen och jag för att "outshine her".
Nej, skämt åsido, så har min mamma varit jätteduktig och gått ner hur många kilon som helst inför sin 50-års dag i mars. Hon har fullkomligt försvunnit! Och är verkligen supersnygg. Vilket först fick mig att bli deprimerad och sedan otroligt taggad. Kan hon, kan jag! Det gäller ju bara att vara motiverad.
Så nu när vi ska ta tag i våra liv har jag och Katrin bokat in en dejt på Friskis&Svettis på tisdagkväll för ett Zumba-pass! Eller Dans Fuego som det heter på Friskis (samma skit, samma färg). Jag provade Zumba med mamma under jullovet och det är så grymt roligt! Och man känner sig väldigt snygg och sexig. Åtminstone tills man tittar i spegeln. Kanske inte riktigt i instruktörens klass än...

Så nu ska jag bara äta upp allt godis och alla kakor jag fick med mig upp från Skåne, så ska jag "börja imorgon"...

* * * * * * *

Dagens rätt: Pizza från Lidl för 20 kronor - världens bästa middag!

Dagens musik: Bon Jovi - love!

Dagens tråk: Jag måste plocka undan julen snart - jag har ju knappt fått njuta av den än..:( Fast jag har en hel pepparkaksdeg i kylen som måste bakas ut, så jag har jul ett tag till i alla fall!:)

Dagens pepp: Börja jobba imorgon! Det ska bli roligt att träffa alla barnen igen, men jag är otroligt opepp på att jobba.

Dagens frågetecken: Vad hände med julen? Man väntade hur länge som helst och när det kändes som att julen redan var över så kom den. Så jag missade den någonstans...

Dagens glädjeämnen: Jag fick upp nästan alla julklappar (med hjälp av fyra väskor, två kassar och en kartong!), det fanns Internet och ström på bussen upp och pappa har lyckats fixa min dator så att den inte hnger sig när man öppnar Internet, Spotify, Word eller över huvud taget gör något alls.