Den bara gnager...

..den där prestationsångesten. Den där lilla piken. Den där lilla raden på Favoriter som skriker åt mig att min blogg finns och vill ha uppmärksamhet.
Men jag drar mig. Tittar in, "konstigt att ingen kommenterat, jag har ju inte lagt ut något på en månad...", tittar ut.

Jag har någon alldeles självpåtvingad prestationsångest över min blogg. Det kommer en massa inlägg som jag bara måste skriva, och sen blir det inte. Och innan jag har skrivit dem så kan jag ju inte skriva alla de där andra jag tänker skriva efter. Så högen blir större och större. Och någonstans så vill jag ju att det ska vara roligt, intressant, hurtigt. Något som är intressant, som får en att dra lite på smilbanden, som får en att tänka efter och begrunda livet...
Ja, men då så, då är det ju bara att slänga ut nåt!

Nej, att vara eller icke vara, det är frågan om bloggens existens.

Nu, till exempel, borde jag skriva något om hur hela mitt liv förändrades i helgen som var. Hur jag saknar Katrin, kanske ett fint inlägg om våra tre år tillsammans.
Om alla te-stunder, gnabb om duschdraperier och icke-tömda sopor, frågor över livet, störande i spännande böcker, skönsång respektive gruffande på morgonen, Bob Marley, bröllop, Lark Rise, tända ljus, tortellini, hysteriska utbrott på våra garderober, fester, våfflor på balkongen, Vem vet mest, presenter som behöver slås in, soppåsar på dörrhandtaget och gamla tepåsar...
Och så mycket, mycket mer.

Jag behöver kanske inte prestera så mycket mer ändå...

Nyårslöften...

Tillbaka i Uppsala. Tillbaka till jobb. Tillbaka till vardagen. Till rutiner.

Efter en helskön jul och nyår med mycket mat, härlig familj, goa vänner, otroligt mycket shoppande (!) och en hel drös med intriger (härligt värre!) så är jag tillbaka i Uppsala. Och som alltid när jag ska åka från älskade Helsingborg, från familjen och alla vänner så infinner sig den där ångesten. Den som kramar om hjärtat, sätter sig som en klump i halsen, som svider till i ögonen. Det är alltid lika jobbigt att åka ifrån alla. Inte för att jag inte vill åka upp till alla goa vänner i Uppsala eller mitt liv här, men jag vill packa med mig mitt liv nere i Skåne och ta med allihop upp...
Det är inte lika jobbigt som de första gångerna - jag gråter inte längre i en veckas tid innan avfärd - men det är fortfarande lika ångestfyllt. Jag undrar när det ska lätta? När kommer det inte vara jobbigt att åka hemifrån?

Eftersom jag kom hem sent igår efter en hel dags bussresande bestämde jag mig för att skippa kyrkan idag och packa upp och känna mig som hemma. Det tog ungefär två timmar innan jag var uttråkad i lägenheten... Om jag någon gång behöver bo själv så kommer jag att få det otroligt jobbigt..

Men nu har jag och Katrin bestämt oss för att ta tag i våra liv. Infria icke-existerande nyårs-löften. Hon för att komma i bröllopsklänningen och jag för att "outshine her".
Nej, skämt åsido, så har min mamma varit jätteduktig och gått ner hur många kilon som helst inför sin 50-års dag i mars. Hon har fullkomligt försvunnit! Och är verkligen supersnygg. Vilket först fick mig att bli deprimerad och sedan otroligt taggad. Kan hon, kan jag! Det gäller ju bara att vara motiverad.
Så nu när vi ska ta tag i våra liv har jag och Katrin bokat in en dejt på Friskis&Svettis på tisdagkväll för ett Zumba-pass! Eller Dans Fuego som det heter på Friskis (samma skit, samma färg). Jag provade Zumba med mamma under jullovet och det är så grymt roligt! Och man känner sig väldigt snygg och sexig. Åtminstone tills man tittar i spegeln. Kanske inte riktigt i instruktörens klass än...

Så nu ska jag bara äta upp allt godis och alla kakor jag fick med mig upp från Skåne, så ska jag "börja imorgon"...

* * * * * * *

Dagens rätt: Pizza från Lidl för 20 kronor - världens bästa middag!

Dagens musik: Bon Jovi - love!

Dagens tråk: Jag måste plocka undan julen snart - jag har ju knappt fått njuta av den än..:( Fast jag har en hel pepparkaksdeg i kylen som måste bakas ut, så jag har jul ett tag till i alla fall!:)

Dagens pepp: Börja jobba imorgon! Det ska bli roligt att träffa alla barnen igen, men jag är otroligt opepp på att jobba.

Dagens frågetecken: Vad hände med julen? Man väntade hur länge som helst och när det kändes som att julen redan var över så kom den. Så jag missade den någonstans...

Dagens glädjeämnen: Jag fick upp nästan alla julklappar (med hjälp av fyra väskor, två kassar och en kartong!), det fanns Internet och ström på bussen upp och pappa har lyckats fixa min dator så att den inte hnger sig när man öppnar Internet, Spotify, Word eller över huvud taget gör något alls.

spontana komplimanger...?

På väg till bussen stötte jag ihop med en man i inte helt nyktert tillstånd. Han bad mig om en cigarett och när jag svarade att tyvärr, jag röker inte, blev hans svar,

"är du livets ordare?"

Ja, jo, det kunde jag ju medge.

"ja, ni är alltid så söta."

Haha, ja, en komplimang är väl alltid en komplimang...

"Och så har du ju rött hår och STORA former."

Jo, tjena! tack för den...

En ljuvlig dag i december...

... för 22 år sedan föddes en alldeles perfekt tös. Och den alldeles perfekta tösen växte upp och blev en perfekt fröken, älskad och beundrad av alla i sin omgivning.

Okej, kanske inte. Fröken har sina svagheter, fel och brister. Men en dag som igår, när det är min födelsedag så får man lov att glömma sånt.

Jag vaknade på morgonen av Katrin och Martin som kom in med tårta, presenter och familjen på videosamtal på datorn. Så jag fick öppna paket med hela familjen. Eller ja, min yngste bror var knappt närvarande. Det är ju otroligt jobbigt att behöva kliva upp klockan 8 en lördagmorgon. Hemska syster som fyller år...^^

Efter frukosttårta och julkalendern bar det av till Gränby för shopping och fix inför festen. Och underbara Katrin städade hela lägnheten medan jag stressade runt som en tok. Till råga på allt så fick jag inte ut fotona som jag skulle ha framkallat! Det var fel på maskinen...Så där satt jag och väntade vackert. Till slut löste jag det så att Sara och Jacob fick hämta upp dem. Som kompensation fick jag bilderna för 60 spänn istället för 200, så jag var glad ändå!

Sent omsider kom jag i alla fall hem och efter mycket bakande, fixande och donande så var det äntligen klart för min JulPysselStuga! Det blev en helmysig kväll med mycket prat, mat, skratt och pysslande - både med julkort och julgodistillverkning. Mitt eget pyssel hann jag dock inte med så mycket, för jag sprang mest runt och donade och pratade med alla runt omkring.

Men mycket roliga presenter och en jättetrevlig fest senare så var fröken nöjd med sin dag. Och tackar alla för all uppvaktning! Jag är så otroligt tacksam för alla människor runtomkring mig, min stora familj som omfattar inte bara min egen familj utan alla underbara, fina människor som finns där för mig. Som älskar en trots alla ens fel och brister. Och som gör en dag som idag, idag, idag (igår) minnesvärd och alldeles förträfflig.

The war of the machines...

...sker i vår tvättstuga.

I vår tvättstuga fungerar det som följande: Det finns 9 tvättmaskiner, 5 torktumlare och 2 torkskåp. 4 av tvättmaskinerna är bokningsbara, resterande maskiner är det "först till kvarn" som gäller. Tvättstugan ligger dessutom på andra gården så man springer inte direkt ner i onödan.

Scenario: Jag har bestämt mig för att tvätta och har cirkus 7 maskiner tvätt att tvätta. Inga maskiner lediga. De 4 bokningsbara är bokade av en yngre kille (vi kan kalla honom Napoleon) som står och lassar in tvätt.

Eftersom det bara är några minuter kvar på några av de upptagna maskinerna så bestämmer jag mig för att vänta kvar i tvättstugan så att jag får in de två tvättarna jag hade med mig ner. Jag sitter och fibblar med mobilen (älska mobiler med internet när man väntar i tvättstugan!) när jag ser att Napoeleon sneglar på maskinerna jag har siktat in mig på.

N: Är det din tvätt som ligger i maskinerna?
S: Nej, jag väntar bara på att de ska bli klara.

Han tänker alltså sno mina maskiner! Vilken fräckhet! Då tänker jag minsann sitta kvar och vänta på dem. Sagt och gjort, fick jag sen mina maskiner eftersom Napoleon valde att lämna tvättstugan. Seger!

I nästa vända ner till tvättstugan var varken tvätten i torkskåpet klar eller de två maskinerna tvätt. Jag slår mig ner på en stol för att vänta. Entrar Napoleon. Kommer in till mig.

N: Är det din tvätt i torkskåpet?
S: Ja, åh vad bra! Är det klart?
N: Eller du kanske skulle använda den till nästa tvätt?

Han vill alltså sno mitt torkskåp också?! Inte nog med det, han använder dessutom det andra torkskåpet redan.

S: Ja, det hade jag tänkt...
N: Jaha, vad ska vi göra åt det här då?

Jag skickar iväg ett avväpnande leende i hans riktning.

N: Jaha, jag får väl vackert vänta då..

Seger! Jag känner segerns ljuva sötma.. Ja, vänta du vackert, jag ska torka min tvätt! Jag packar ner det torra och rullar ut en vagn för att hämta nästa i maskinen. Nu ska jag bara slänga in i torktumlaren så är jag klar..

NEEEEJ! Människan har snott ALLA torktumlare! Segerns sötma blir plötsligt bitter.. Och jag kan riktigt se honom där han sitter och väntar på sina maskiner, sååå nöjd med sig själv...

Ja, jag får vackert krångla upp all min tvätt till lägenheten och torka där...

* * * * * * *

Nya punkten på när-jag-blir-stor-önskelistan: En EGEN tvättstuga med EGNA tvättmaskiner och torktumlare poch torkskåp!

Vad är väl en bal på slottet...

...inte hälften så underbar som en bal i Stockholms Stadshus! Åh, denna natt, en så underbar natt...

Klänningen passade ju - så när som på några centimeter. Fixat och klart var det "bara att slänga på lite pärlor där det fattades och sy fast fodret". Lätt som en plätt.

Nej. Det tog mig långa kvällar, en gråt-episod på golvet och hela natten innan med Celie att sy klart den. Men klar blev den, min fina fina klänning och fröken fick hoppa i säng för 2 timmars skönhetssömn...

Dagen, den stora Dagen började med en halvdag med barnen - som var mest exalterade över att jag skulle åka TÅG till Stockholm än över själva balen - samt en mysig tågtur till Hufvudstaden med både Celie och Jossan.

Nervositeten stegrade. Vi skulle ju på BAL! Här, i huvudstaden, i Stadshuset! Helt sjukt coolt! Okej, vi kanske skulle göra iordning oss först...

Så iväg till Joel som lånade ut sina många kvadrat studentrum till oss. Han hade till och med skaffat en stor spegel till oss - finfint! Många timmar framför nämnda spegel, i locktången, i sminkmoln, spraymoln och allmänt pimpande senare så stod två strålande lyckliga baldrottningar redo. Vi samlade ihop alla kjolarna, tog de sista pinalerna - väskor, cape, paraply - och skred iväg till den väntande droskan. Nåväl, taxin.

Nervösa. Spända. Det var knappt att vi yttrade ett ord de fem (otroligt dyra!) minuter det tog oss att ta oss fram genom den stjärnklara natten till ett otroligt vackert Stockholm Stadshus. Bal, en riktig bal - i Blå Hallen och Gyllene Salen. Få skrida fram i vackra klänningar, där kungligheter skrider fram. Få vara vackra, bedårande, ljuvliga.

Visserligen skulle vi först genomlida x antal timmars stundtals trevlig, stundtals bara konstig, diplomeringsceremoni, men sen så! När fina Sarah och Jimmy äntligen fått sina diplom (samt dansat en spekatkulärt dålig dans med alla andra diplomander eller diplomandi eller vad den fina termen nu var) i Blå Hallen så fick vi äntligen krama om dem och mingla lite - med champagne!

Dagens diplomandi: Sarah och Jimmy

Och här måste det tilläggas - när man ser Blå Hallen på tv så ser den bra mycket större ut! Den är inte direkt liten - det är ändå en hall - men den SER så mycket större ut.

Det blev mycket minglande, kramande, fotograferande och presentöppnande i Hallen...


Celie, Sarah och Undertecknad - better known as Panic, Suicide and Flubber (don't ask)

Dagens officielle paparazzi - Sarahs lillebror Zeyn! Finns det något ståtligare än killar i frack?

När middagsklockan (äntligen, vi hade inte räknat med flera timmar innan mat!) ringde så fick vi alla skrida uppför de vida trapporna upp till Gyllene Salen. Och det, mina vänner var något av det häftigaste jag gjort! Jag och Celie fick dela på Jimmys lillebror som kavaljer, så på varsin arm fick vi sakta (och med tungan rätt i mun - man får ju inte snubbla!) skrida uppför de stora, pampiga trapporna med alla blickar på sig. Fantastiskt mäktigt. Det enda som spräckte bubblan var att jag tappade ena skon på sista trappsteget...


Askungen, ja, men det kom ingen prins...


Och Gyllene Salen! Ack, ack.. Det finns inte ord att beskriva. Så andlöst, otroligt, strålande, glimmande vackert! Och totalt omöjligt att fånga på bild...



Här serverades den fina middagen, som tyvärr avslutades med vaniljglass men i övrigt var väldigt trevlig. Den enda mycket märkliga företeelsen var vår hemlige gäst. En udda, oartig, pratig typ som pratade om sitt och inte lyssnade på någon annan. Och som, enligt egen utsago, hade blivit felplacerad och hade alla sina vänner någon annanstans. Jaha, tänkte vi, då får man väl få honom att ha trevligt då. Det gick i ungefär en halv minut. Mer enerverande, självupptagen och störig tölp får man leta efter! Vi fick i efterhand veta att människan egentligen var en party-crasher.. Tack för den!

Efter middagen fick var det dans och kaffe och vi spenderade en del av tiden med att skrida upp ocn ner (och upp och ner igen) för trappan - det var ju så kul!. Men väl färdiglekta så hittade vi ett bord - bredvid Peter Foppa Forsberg! Hans fästmö tog visst också examen.. Årets Jag mötte Lassie...

Det enda tråkiga med att gå på bal i Sverige är svenska killar. Två till synes alldeles ensamma tjejer som inte dansar - hur svårt ska det vara att bjuda upp? Innan kvällen var slut hade i alla fall Sarahs bror "offrat sig" (hans egna ord, visst är han bra snäll..) och bjudit upp mig, men annars var det sparsmakat på den fronten. Så för att rädda slutet på kvällen så åkte jag, Celie och Sarah hem till Sarah för en kvällspaj och te! Mumsigt värre!

Så tre på natten stapplade två trötta, men mycket glada och lyckliga flickor i säng - stackars Joel vaknade hur tysta vi än försökte vara...

Och så dagen efter...

En mycket intressant dag. Vaknade vid halv-11. Tyckte att det var en bra tid att gå upp. Gick upp 3 timmar senare. Ville äta frukost. Orkade inte hitta köket. Gick ut och åt. Sweet!
Lagom tills vi kom tillbaka till Joel (samt köpt med oss morgonkaffet och glass) så kom Joel hem från jobbet. Klockan var visst 4. Oops! Men men...

Tillbaka i Uppsala blev det att bjuda in sig hos moster för lite kvälls-våfflor och den obligatoriksa rundan (okej närmare 5 rundor) av Rummikub. Ett otroligt fint avslut!

* * * * * * *

High: Få vara i Blå Hallen och Gyllene Salaen och få skrida uppför trappan i Blå Hallen i balklänning

Low: Den otroligt störiga killen vid vårt bord!

Dagens sötaste: Sarah och Jimmy - så fina!

Bra förtäring: Oxfilén till huvudrätten var magisk, samt vinerna som blev serverade till!

Dålig förtäring: Vaniljglass till efterrätt...?

Dagens plagg: Frack - så sjukt snyggt!

Kändisskådning: Foppa Forsberg och Ebba Hultkvist (till de små pojkarnas stora förtjusning - men hon var otroligt snygg!)

Dagens lyx: Taxi! Otroligt dyrt, otroligt beroendeframkallande, otroligt skööönt!

Dagens bedrift: Jag fixade min och Celies frisyrer - sjukt nöjd!

Dagens NEEEEJ: Jag glömde min fina nysydda cape hos Joel... Men den var otroligt skön att ha till balen!

Dagens mys: Kvällspaj hos Sarah!

Ett lov till mitt lov

Underbara, härliga lov. Som nu är slut. Och har gått alldeles för fort!

Höstfesten innan lovet blev jättelyckad! Barnen och fröknarna hade roligt precis hela dan, och det var otroligt mysigt. Fast kombinationen sockerstinna barn + trött fröken + fredag innan lovet var inte jättelyckad. Vid slutet på dagen så var jag så otroligt trött så jag kanske skällde ut mina barn efter noter. Det ska dock tilläggas att de vid det tillfället allesammans satt på golvet i klassrummet och skrek för full hals. Utan anledning.

Men undantaget den lilla incidenten så blev det en braksuccé!

Hela torsdagen ägnades till pyssel för att dekorera klassrummen - så här fint blev det!

Girlanger, äpplen och höstlöv i härliga höstfärger...

...och så frökens fina, egenhändigt pysslade ljusmanschetter. Jaja, med barnens hjälp, då!

Jag vet inte om detta kan ha bidragit till barnens skrik-utbrott under eftermiddagen..?

Men visst är muffinsen i mitten fina? Undertecknad stod kvällen innan, trött som få och fick för sig att dels baka och dels dekorera alla mufinsen för hand. Dessutom i olika mönster. Med strössel. Jag tror jag måste älska mina barn...

Alla barn ivägskickade på lov så var det bara två dagar skolkurs (jättekul och otroligt mycket intressant!) och en dags sorterande i materialrummet (med andra ord: vi spelade spel hela dagen...) så var det eget lov sen! Härliga, underbara lov!

Jag och Katrin började torsdagen med att städa och tvätta inför finbesöket från Skåne. Så fröken fick strosa omkring i pyamas fram till klockan 5 - ack, så underbar den kan vara! Sen, när moderna och brodern väl behagade komma fram (klockan 7 istället för 3, som var sagt) så bar det av iväg till Sara och Jacob för en myskväll så att mamma fick se Huset.


Fredag bjöd på Youth-möten på LO och shopping på Kvantum. Man får ju passa på att utnyttja bilen när man har en till hands. Och så var jag ju tvungen att prova min balklänning som äntligen kommit upp. Spänningen var olidlig... Skulle den passa?

Nej. Det fattades ynka centimeter för att den skulle gå igen! Men eftersom jag har världens bästa mamma (som tidigare nämnt) så fixade hon det så att det knappt syntes! Superb!

Min ömma moder vid symaskinen...
Och jag fick äran att sprätta...
Jag fick även hålla upp klänningen från golvet medan mamma strök - det är prestige det!

Att jag sen var en sån där besvärlig dotter och dessutom ville att hon skulle lägga ner klänningen samt ta av en del av släpet gjorde att vi höll på med klänningen nästan hela lördagen... Men nu hänger den här, nästan klar, och jag kommer bli strålande vacker! Om jag bara får rätt på det sista själv...

Som tack för allt besvär fick min älskade moder en fin servis av mig som hon velat ha.

Nu är det i alla fall söndag kväll, höstlovet är slut, men balen närmar sig med stormsteg. Och så är det ju jul snart...

* * * * * * *

Dagens rätt: Jag och mamma skulle ha tjejkväll. Det blev mer en sy-balklänning-kväll, men god mat gjorde vi i alla fall - lax i sås av saffran, sweet-chillisås och kokosmjölk! Helt fantastiskt gott! Rekomenderas starkt!

Dagens efterrätt: Min kära bror. Min älskade, oplanerande bror. Han ringde mig en söndagseftermiddag och undrade om jag hade recept på pumpapaj. Han hade nämligen köpt en pumpa och tänkte ha en pumpapajs-fest. Vad han inte tagit med i beräkningarna var att en pumpapaj tar väldigt långt tid att göra. Väldigt, väldigt lång tid. Och behöver en massa ingredienser som han inte hade hemma. Iväg slänger sig då systeryster till undsättning! Det blev två pumpapajer, om än väldigt sent. Och det blev en massa fyllning över (konstigt recept) så jag ska nog göra pupmapaj till bönegruppen imorn..

Dagens nerräkning: Nu är det bara 1 månad och 4 dagar kvar till min födelsedag!