Vad är väl en bal på slottet...

...inte hälften så underbar som en bal i Stockholms Stadshus! Åh, denna natt, en så underbar natt...

Klänningen passade ju - så när som på några centimeter. Fixat och klart var det "bara att slänga på lite pärlor där det fattades och sy fast fodret". Lätt som en plätt.

Nej. Det tog mig långa kvällar, en gråt-episod på golvet och hela natten innan med Celie att sy klart den. Men klar blev den, min fina fina klänning och fröken fick hoppa i säng för 2 timmars skönhetssömn...

Dagen, den stora Dagen började med en halvdag med barnen - som var mest exalterade över att jag skulle åka TÅG till Stockholm än över själva balen - samt en mysig tågtur till Hufvudstaden med både Celie och Jossan.

Nervositeten stegrade. Vi skulle ju på BAL! Här, i huvudstaden, i Stadshuset! Helt sjukt coolt! Okej, vi kanske skulle göra iordning oss först...

Så iväg till Joel som lånade ut sina många kvadrat studentrum till oss. Han hade till och med skaffat en stor spegel till oss - finfint! Många timmar framför nämnda spegel, i locktången, i sminkmoln, spraymoln och allmänt pimpande senare så stod två strålande lyckliga baldrottningar redo. Vi samlade ihop alla kjolarna, tog de sista pinalerna - väskor, cape, paraply - och skred iväg till den väntande droskan. Nåväl, taxin.

Nervösa. Spända. Det var knappt att vi yttrade ett ord de fem (otroligt dyra!) minuter det tog oss att ta oss fram genom den stjärnklara natten till ett otroligt vackert Stockholm Stadshus. Bal, en riktig bal - i Blå Hallen och Gyllene Salen. Få skrida fram i vackra klänningar, där kungligheter skrider fram. Få vara vackra, bedårande, ljuvliga.

Visserligen skulle vi först genomlida x antal timmars stundtals trevlig, stundtals bara konstig, diplomeringsceremoni, men sen så! När fina Sarah och Jimmy äntligen fått sina diplom (samt dansat en spekatkulärt dålig dans med alla andra diplomander eller diplomandi eller vad den fina termen nu var) i Blå Hallen så fick vi äntligen krama om dem och mingla lite - med champagne!

Dagens diplomandi: Sarah och Jimmy

Och här måste det tilläggas - när man ser Blå Hallen på tv så ser den bra mycket större ut! Den är inte direkt liten - det är ändå en hall - men den SER så mycket större ut.

Det blev mycket minglande, kramande, fotograferande och presentöppnande i Hallen...


Celie, Sarah och Undertecknad - better known as Panic, Suicide and Flubber (don't ask)

Dagens officielle paparazzi - Sarahs lillebror Zeyn! Finns det något ståtligare än killar i frack?

När middagsklockan (äntligen, vi hade inte räknat med flera timmar innan mat!) ringde så fick vi alla skrida uppför de vida trapporna upp till Gyllene Salen. Och det, mina vänner var något av det häftigaste jag gjort! Jag och Celie fick dela på Jimmys lillebror som kavaljer, så på varsin arm fick vi sakta (och med tungan rätt i mun - man får ju inte snubbla!) skrida uppför de stora, pampiga trapporna med alla blickar på sig. Fantastiskt mäktigt. Det enda som spräckte bubblan var att jag tappade ena skon på sista trappsteget...


Askungen, ja, men det kom ingen prins...


Och Gyllene Salen! Ack, ack.. Det finns inte ord att beskriva. Så andlöst, otroligt, strålande, glimmande vackert! Och totalt omöjligt att fånga på bild...



Här serverades den fina middagen, som tyvärr avslutades med vaniljglass men i övrigt var väldigt trevlig. Den enda mycket märkliga företeelsen var vår hemlige gäst. En udda, oartig, pratig typ som pratade om sitt och inte lyssnade på någon annan. Och som, enligt egen utsago, hade blivit felplacerad och hade alla sina vänner någon annanstans. Jaha, tänkte vi, då får man väl få honom att ha trevligt då. Det gick i ungefär en halv minut. Mer enerverande, självupptagen och störig tölp får man leta efter! Vi fick i efterhand veta att människan egentligen var en party-crasher.. Tack för den!

Efter middagen fick var det dans och kaffe och vi spenderade en del av tiden med att skrida upp ocn ner (och upp och ner igen) för trappan - det var ju så kul!. Men väl färdiglekta så hittade vi ett bord - bredvid Peter Foppa Forsberg! Hans fästmö tog visst också examen.. Årets Jag mötte Lassie...

Det enda tråkiga med att gå på bal i Sverige är svenska killar. Två till synes alldeles ensamma tjejer som inte dansar - hur svårt ska det vara att bjuda upp? Innan kvällen var slut hade i alla fall Sarahs bror "offrat sig" (hans egna ord, visst är han bra snäll..) och bjudit upp mig, men annars var det sparsmakat på den fronten. Så för att rädda slutet på kvällen så åkte jag, Celie och Sarah hem till Sarah för en kvällspaj och te! Mumsigt värre!

Så tre på natten stapplade två trötta, men mycket glada och lyckliga flickor i säng - stackars Joel vaknade hur tysta vi än försökte vara...

Och så dagen efter...

En mycket intressant dag. Vaknade vid halv-11. Tyckte att det var en bra tid att gå upp. Gick upp 3 timmar senare. Ville äta frukost. Orkade inte hitta köket. Gick ut och åt. Sweet!
Lagom tills vi kom tillbaka till Joel (samt köpt med oss morgonkaffet och glass) så kom Joel hem från jobbet. Klockan var visst 4. Oops! Men men...

Tillbaka i Uppsala blev det att bjuda in sig hos moster för lite kvälls-våfflor och den obligatoriksa rundan (okej närmare 5 rundor) av Rummikub. Ett otroligt fint avslut!

* * * * * * *

High: Få vara i Blå Hallen och Gyllene Salaen och få skrida uppför trappan i Blå Hallen i balklänning

Low: Den otroligt störiga killen vid vårt bord!

Dagens sötaste: Sarah och Jimmy - så fina!

Bra förtäring: Oxfilén till huvudrätten var magisk, samt vinerna som blev serverade till!

Dålig förtäring: Vaniljglass till efterrätt...?

Dagens plagg: Frack - så sjukt snyggt!

Kändisskådning: Foppa Forsberg och Ebba Hultkvist (till de små pojkarnas stora förtjusning - men hon var otroligt snygg!)

Dagens lyx: Taxi! Otroligt dyrt, otroligt beroendeframkallande, otroligt skööönt!

Dagens bedrift: Jag fixade min och Celies frisyrer - sjukt nöjd!

Dagens NEEEEJ: Jag glömde min fina nysydda cape hos Joel... Men den var otroligt skön att ha till balen!

Dagens mys: Kvällspaj hos Sarah!

Ett lov till mitt lov

Underbara, härliga lov. Som nu är slut. Och har gått alldeles för fort!

Höstfesten innan lovet blev jättelyckad! Barnen och fröknarna hade roligt precis hela dan, och det var otroligt mysigt. Fast kombinationen sockerstinna barn + trött fröken + fredag innan lovet var inte jättelyckad. Vid slutet på dagen så var jag så otroligt trött så jag kanske skällde ut mina barn efter noter. Det ska dock tilläggas att de vid det tillfället allesammans satt på golvet i klassrummet och skrek för full hals. Utan anledning.

Men undantaget den lilla incidenten så blev det en braksuccé!

Hela torsdagen ägnades till pyssel för att dekorera klassrummen - så här fint blev det!

Girlanger, äpplen och höstlöv i härliga höstfärger...

...och så frökens fina, egenhändigt pysslade ljusmanschetter. Jaja, med barnens hjälp, då!

Jag vet inte om detta kan ha bidragit till barnens skrik-utbrott under eftermiddagen..?

Men visst är muffinsen i mitten fina? Undertecknad stod kvällen innan, trött som få och fick för sig att dels baka och dels dekorera alla mufinsen för hand. Dessutom i olika mönster. Med strössel. Jag tror jag måste älska mina barn...

Alla barn ivägskickade på lov så var det bara två dagar skolkurs (jättekul och otroligt mycket intressant!) och en dags sorterande i materialrummet (med andra ord: vi spelade spel hela dagen...) så var det eget lov sen! Härliga, underbara lov!

Jag och Katrin började torsdagen med att städa och tvätta inför finbesöket från Skåne. Så fröken fick strosa omkring i pyamas fram till klockan 5 - ack, så underbar den kan vara! Sen, när moderna och brodern väl behagade komma fram (klockan 7 istället för 3, som var sagt) så bar det av iväg till Sara och Jacob för en myskväll så att mamma fick se Huset.


Fredag bjöd på Youth-möten på LO och shopping på Kvantum. Man får ju passa på att utnyttja bilen när man har en till hands. Och så var jag ju tvungen att prova min balklänning som äntligen kommit upp. Spänningen var olidlig... Skulle den passa?

Nej. Det fattades ynka centimeter för att den skulle gå igen! Men eftersom jag har världens bästa mamma (som tidigare nämnt) så fixade hon det så att det knappt syntes! Superb!

Min ömma moder vid symaskinen...
Och jag fick äran att sprätta...
Jag fick även hålla upp klänningen från golvet medan mamma strök - det är prestige det!

Att jag sen var en sån där besvärlig dotter och dessutom ville att hon skulle lägga ner klänningen samt ta av en del av släpet gjorde att vi höll på med klänningen nästan hela lördagen... Men nu hänger den här, nästan klar, och jag kommer bli strålande vacker! Om jag bara får rätt på det sista själv...

Som tack för allt besvär fick min älskade moder en fin servis av mig som hon velat ha.

Nu är det i alla fall söndag kväll, höstlovet är slut, men balen närmar sig med stormsteg. Och så är det ju jul snart...

* * * * * * *

Dagens rätt: Jag och mamma skulle ha tjejkväll. Det blev mer en sy-balklänning-kväll, men god mat gjorde vi i alla fall - lax i sås av saffran, sweet-chillisås och kokosmjölk! Helt fantastiskt gott! Rekomenderas starkt!

Dagens efterrätt: Min kära bror. Min älskade, oplanerande bror. Han ringde mig en söndagseftermiddag och undrade om jag hade recept på pumpapaj. Han hade nämligen köpt en pumpa och tänkte ha en pumpapajs-fest. Vad han inte tagit med i beräkningarna var att en pumpapaj tar väldigt långt tid att göra. Väldigt, väldigt lång tid. Och behöver en massa ingredienser som han inte hade hemma. Iväg slänger sig då systeryster till undsättning! Det blev två pumpapajer, om än väldigt sent. Och det blev en massa fyllning över (konstigt recept) så jag ska nog göra pupmapaj till bönegruppen imorn..

Dagens nerräkning: Nu är det bara 1 månad och 4 dagar kvar till min födelsedag!

Höst, pyssel, barn och mys...

Höjden av socialiserande: Jag i en soffa med min dator, Katrin i andra soffan med sin. Men det är mysigt det med. Vi slänger in någon kommentar lite här och var så känner vi oss duktiga.

Det enda som saknas är lite tända ljus (ransonering på tändstickor eftersom ingen av oss har varit och köpt) och julmusik (jag får inte spela det när Katrin är hemma). Undrar om man kan spela lite lågt, i bakgrunden utan att hon märker...?

Nu närmar sig höstlovet verkligen med stormsteg! Jag har både idag och igår varit helt säker på att det var fredag, jag får tänka efter i flera sekunder så att jag säger rätt namn på barnen och jag blandar ihop allt. Det behövs lite ledighet nu, känner fröken.

En brilliant idé från min sida: Jag kom på att jag ville ha en höstfest för alla förskolebarnen fredag innan lovet. Så morgondagen bjuder på pyssel precis hela dagen: girlanger, höstlöv och äppel-pyssel. Det kommer bli så fint i våra klassrum. Och en riktigt mysig dag...

Mitt eget pyssel till dagen blev lite ljusmanschetter. Mina små flickor har varit i skogen och samlat kottar. MYCKET kottar. Till slut så bestämde jag att de inte fick samla mer förrän de bestämt vad de ville göra av alla. Måla dem! Så fram med lite snygg metallic-färg så satt de och målade kottar i flera dagar. Jaha, och sen då? Fröken fick tänka., men till slut kom hon på det. Fram med limpistol (fröken bästa vän), piprensare och alla fina kottar, och voila!

I helgen så var jag ut till Huset för en kväll med massa Ryar. Johan och små flickorna var där och Josefine, så blev det god middag och pysselhörna med flickorna. Vi skulle göra fågelmatare av gamla pet-flaskor. Jättekul, fast det slutade med att det var jag och Sara som satt och pysslade.

Jag måste bara lägga in en bild på världens snyggaste gunghäst:

Den var tydligen kvarlämnad i Huset, och är sådär härligt skavd, sliten och snygg. Undrar om Sara och Jacob skulle märka om jag tog hem den..?


Små, söta flickor och gunghästen.

* * * * * * *

Dagens hyllning: Går till den sötaste och finaste mamman i världen! Nämligen min. Jag ringde hem för någon vecka sen och frågade om hon kunde frakta upp min balklänning till höstlovet när hon ändå skulle upp. Och det var det jag tänkte att hon skulle göra. Frakta den. Punkt.

Sen går det ett tag så har denna uppgift växt sig oerhört mycket större. Nu har min ömma moder bestämt sig för att skicka klänningen på kemtvätt ("den har ju hängt framme i 3 år, det går ju inte!") samt kontrollera om den passar eller inte och i så fall sy om den till mig på en vecka. Jag hade mer tänkt att passar den inte, ja, då får jag väl köpa en ny då..

Men eftersom jag har världens finaste, sötaste och underbaraste mamma som bara fixar allt åt mig så behöver jag inte oroa mig!

Så nu blir det att komma på en riktigt fin present att ge henne som tack...

Tillsammans är man mindre ensam

Här kommer en hyllning. En hyllning till Anna Gavalda och hennes genialiska böcker. Jag läste ut Tillsammans är man mindre ensam i helgen. Och upptäckte ännu en gång detta lyckorus, denna sprudlande glädje och hjärtslitande kärlek vid slutet av boken. Den där känslan av att vilja springa tills man är helt slut, att skratta, dansa, skrika, kyssa hela världen. Det är så hon får en att känna. Man vill hoppa in i deras värld, leva med Camille, Franck, Philibert och sötaste Paulette. Dessa dysfunktionella, trasiga, ofullkomliga och helt mänskliga varelser. Med alla fel och brister. Helt perfekta och älskvärda.

Sen går det några timmar och så är man tillbaka i världen. Och inser så sakteliga att ens eget liv tyvärr inte är en roman, att man själv inte bor i en ockuperad sekelskiftesvåning i Paris. Dessutom vet man ju inte sitt eget slut.

Så nu får det bli nästa Gavalda-bok så får jag klamra mig fast i hennes värld ett litet tag till...

Förutom att ha levt i Paris i helgen så har jag pysslat smycken till balen. Till balklänningen så fick jag 3 armband av mamma, men tyckte inte om dem eftersom de var gjorda med gummiband som fastnade på armen. Så då får man göra om! Sagt och gjort så köpte jag ett smyckes-lås och örhängs-krokar på Panduro (eller Uppsala Färg, för Panduro finns ju inte här..:( ).

Detta blev resultatet:

Lite hårnålar, örhängen och så har jag trätt om ett armband.

Mycket nöjd!

Nu är den stora frågan fortfarande om klänningen passar... *dum-dum-dum*

Leker med min mobil...

... så jag måste kolla om detta funkar: jag mailar nu ett inlägg till bloggen, eftersom det tramsigt mig inte går att bloggavfran min mobil... Eller, det går att skriva rubriker, men det kommer man inte så långt på.

So here goes nothing!

Resan mot mitt bättre jag...

...tycker jag mig faktiskt ha påbörjat nu i helgen. Det kändes lite mörkt men nu tar det fart. Med stora kliv. Eller kliv. Eller steg snarare.



Den här helgen blev en vara-hemma-och-göra-sånt-där-viktigt. En riktig hemmahelg. Jag började igår med att bjuda min kära bror på furkost, sen sitta i morgonrocken och titta på gamla Lark Rise-avsnitt tills han ringde igen vid 1 och ville ha lunch. Då fick jag lite bråttom, rusade upp ur soffan och började frenetiskt diska. Det är ju en sak att man faktiskt inte gjort något på hela förmiddagen, men man behöver ju inte låtsas om det. 10 minuter senare hade han ångrat sig och skulle visst inte komma, men då stod jag ju där och hade kommit igång.



Vad göra? Jo, en promenad när det nu var så fint väder! Men då vill man ha musik. Detta fanns dock inte att tillgå på min nya mobil så det bar sig ju inte bättre än att jag blev sittande framför datorn och skulle fixa musik, bilder och dylikt. Väl påbörjat kunde jag ju naturligtvis inte avsluta med mindre än att jag skulle installera en sak på datorn som visade sig ta 3 timmar (seg dator!) och DÅ kunde jag ju inte gå på promenad. Istället blev det tvätt. Och mer tvätt. Till slut hade jag tvättat 8 maskiner och all smutstvätten var borta! Så skönt - den växer liksom av sig själv därinne i tvättkorgen...



Efter det så var jag ju redan i städ- och fixar-tagen så det var ju bara att börja städa vaskskåpet (?), byta duk i vardagsrummet, storstäda köksytorna, hänga upp en tavla och sortera i garderoben. Kort sagt, när lördagen var till ända hade jag städat väldigt effektivt på väldigt få ytor.



Idag så bar det av till kyrkan för söndagsmöte. Och fika. Det viktigaste med söndagen. Nej, det är det inte, men det är väldigt viktigt. Och jag kände mig fruktansvärt duktig, trevlig och social idag. Jag kanske till och med är en trevlig människa? En rask promenad hem i den strålande höstsolen, gnolande på valfri melodi, glad som en larka och pigg som en nötkärna (bom-bi-dom) så kände jag för att göra något busigt. Typ åka ut i skogen och grilla korv. Eller städa.

Det blev det senare alternativet. Jag öppnade alla fönster, vädrade ur lägenheten, putsade nämnda fönster, dammade, plockade undan, städade alla ytor - gjorde rent över allt helt enkelt! Och så fint det blev. Och så trött jag var när Katrin kom hem.. Helt slut! Så det blev en snabb insats till middag, sen så kraschade jag i soffan och här sitter jag nu. Men nöjd och glad över livet. Och min nystädade lägenhet.



Det enda som inte hanns med var att städa i låd-skåpet (skåpet med alla plastlådor - ni vet den där man slänger in en låda och snabbt stänger skåpsluckan igen för att inte allt ska rasa ut), men det får bli en annan helg...

Brrr, hösten smyger på...

Och så var det Oktober. Veckorna flöt segt fram i början av hösten, varje dag tycktes en vecka lång..

Men nu flyger de fram! Man hinner knappt våndas över måndagen förrän det är fredag igen och veckan är slut.
Helgerna är något slags töcken däremellan, ett litet andhål.
Och någonstans så har jag blivit en seg bloggare.
Eller ja, blivit och blivit, jag har snarare utvecklat segheten.



Vissa dagar är bra dagar då man bara myser med barnen, andra dagar så vill man slita håret och gråta över att man är världens sämsta fröken. Men det mest fascinerande ändå är att jag kan har en riktigt, riktigt dålig dag - en sån när det inte är långt till tårarna - och ändå se ett barn ute på skolgården eller hemma på gården eller i affären och totalt smälta... Bli alldeles varm i hjärtat, låta leendet smyga sig fram över ansiktet. Visst är det märkligt? Någonstans tror jag bestämt att jag är lite rubbad. Eller perfekt ämnad för mitt yrke.


Jag har för övrigt bestämt mig för att bli en bättre människa. Visst låter det som en bra plan? En sån där social sak, som springer på fester, anordnar saker själv, umgås med mycket människor, aldrig säger nej. En sån som absolut inte tycker att det är mycket trevligare att sitta hemma i egna soffan och titta på film. Nej, för hur roligt är det? Det finns ju risk att man blir en sån där udda person som lever sitt liv framför tvn och datorn. En sån som får sitta alldeles själv på bussen. Som går och handlar för en..

Än så länge går den planen super.



On a cheerier note: Jag ska få gå på bal! I Stadshuset, i Blå salen och Gyllene hallen. Med riktig balklänning, en riktig bankett, en bal på riktigt. Sarah, min underbara Sarah, har tagit examen och bjudit mig och Celie att följa med. Så den 12e november så ska föken skrudas till bal och dansa sig lycklig hela natten lång! Frågan nu är ju om jag fortfarande kommer i min balklänning från gymnasiet. Den hänger i Skåne och kommer inte hit upp förrän med mamma, en vecka innan. Så det blir ju en trevlig överraskning...

Förra veckan så hade vi en tacksamhetsgudstjänst till Livsnära. Jag fick i uppdrag att dekorera altaret till skördefest:






Det blev en riktigt bra gudstjänst om tacksamhet. En tankeställare om vad man är tacksam för i sitt liv och varför.

Vad jag är tacksam över:

• Mitt jobb och mina underbara barn
• Utmaningar i mitt liv - det låter otroligt klyschigt men det ar genom dem jag växer, vilket jag fått erfara mycket det senaste året.
• Alla mina underbara vänner och familj!

* * * * * * *

Dagens glädjeämne: Jag ska få gå på bal!

Dagens nyhet: Jag har slagit till och köpt en ny mobil! Äntligen! Det blev en HTC Desire - och den är nu döpt till Eleanor. Än så länge nöjd, har inte förstått den helt än, men jag lär mig..

Dagens rätt: Köttfärsbiffar med vitlök, spiskummin, citronskal, persilja, chili och ingefära - helt grymt gott! Med tsatsiki och couscous-sallad till! Mums!

Dagens kulturupplevelse: Jag var på musikal med mitt arbetslag i förra veckan. En kollega hade fyllt 50 så vi gick ut och åt allihop och gick sen på musikal på Oscars - härligt värre! Tyvärr var inte musikalen jättebra (Sugar, kommer inte ihåg vad den svenska titeln var..). Den var roligt, men nådde aldrig någon peak.. Men alltsomallt var det en genomtrevlig kväll! Och nu har jag lovat mig själv att gå på musikaler oftare!

Dagens bok: Jag har fastnat i Tillsammans är man mindre ensam. Denna underbara bok. Den gudagåva. Denna uppenbarelse. Jag är alldeles och fullkomligt kär.