...inte hälften så underbar som en bal i Stockholms Stadshus! Åh, denna natt, en så underbar natt...
Klänningen passade ju - så när som på några centimeter. Fixat och klart var det "bara att slänga på lite pärlor där det fattades och sy fast fodret". Lätt som en plätt.
Nej. Det tog mig långa kvällar, en gråt-episod på golvet och hela natten innan med Celie att sy klart den. Men klar blev den, min fina fina klänning och fröken fick hoppa i säng för 2 timmars skönhetssömn...
Dagen, den stora Dagen började med en halvdag med barnen - som var mest exalterade över att jag skulle åka TÅG till Stockholm än över själva balen - samt en mysig tågtur till Hufvudstaden med både Celie och Jossan.
Nervositeten stegrade. Vi skulle ju på BAL! Här, i huvudstaden, i Stadshuset! Helt sjukt coolt! Okej, vi kanske skulle göra iordning oss först...
Så iväg till Joel som lånade ut sina många kvadrat studentrum till oss. Han hade till och med skaffat en stor spegel till oss - finfint! Många timmar framför nämnda spegel, i locktången, i sminkmoln, spraymoln och allmänt pimpande senare så stod två strålande lyckliga baldrottningar redo. Vi samlade ihop alla kjolarna, tog de sista pinalerna - väskor, cape, paraply - och skred iväg till den väntande droskan. Nåväl, taxin.
Nervösa. Spända. Det var knappt att vi yttrade ett ord de fem (otroligt dyra!) minuter det tog oss att ta oss fram genom den stjärnklara natten till ett otroligt vackert Stockholm Stadshus. Bal, en riktig bal - i Blå Hallen och Gyllene Salen. Få skrida fram i vackra klänningar, där kungligheter skrider fram. Få vara vackra, bedårande, ljuvliga.
Visserligen skulle vi först genomlida x antal timmars stundtals trevlig, stundtals bara konstig, diplomeringsceremoni, men sen så! När fina Sarah och Jimmy äntligen fått sina diplom (samt dansat en spekatkulärt dålig dans med alla andra diplomander eller diplomandi eller vad den fina termen nu var) i Blå Hallen så fick vi äntligen krama om dem och mingla lite - med champagne!
Dagens diplomandi: Sarah och Jimmy
Och här måste det tilläggas - när man ser Blå Hallen på tv så ser den bra mycket större ut! Den är inte direkt liten - det är ändå en hall - men den SER så mycket större ut.
Det blev mycket minglande, kramande, fotograferande och presentöppnande i Hallen...
Celie, Sarah och Undertecknad - better known as Panic, Suicide and Flubber (don't ask)
Dagens officielle paparazzi - Sarahs lillebror Zeyn! Finns det något ståtligare än killar i frack?
När middagsklockan (äntligen, vi hade inte räknat med flera timmar innan mat!) ringde så fick vi alla skrida uppför de vida trapporna upp till Gyllene Salen. Och det, mina vänner var något av det häftigaste jag gjort! Jag och Celie fick dela på Jimmys lillebror som kavaljer, så på varsin arm fick vi sakta (och med tungan rätt i mun - man får ju inte snubbla!) skrida uppför de stora, pampiga trapporna med alla blickar på sig. Fantastiskt mäktigt. Det enda som spräckte bubblan var att jag tappade ena skon på sista trappsteget...
Askungen, ja, men det kom ingen prins...
Och Gyllene Salen! Ack, ack.. Det finns inte ord att beskriva. Så andlöst, otroligt, strålande, glimmande vackert! Och totalt omöjligt att fånga på bild...
Här serverades den fina middagen, som tyvärr avslutades med vaniljglass men i övrigt var väldigt trevlig. Den enda mycket märkliga företeelsen var vår hemlige gäst. En udda, oartig, pratig typ som pratade om sitt och inte lyssnade på någon annan. Och som, enligt egen utsago, hade blivit felplacerad och hade alla sina vänner någon annanstans. Jaha, tänkte vi, då får man väl få honom att ha trevligt då. Det gick i ungefär en halv minut. Mer enerverande, självupptagen och störig tölp får man leta efter! Vi fick i efterhand veta att människan egentligen var en party-crasher.. Tack för den!
Efter middagen fick var det dans och kaffe och vi spenderade en del av tiden med att skrida upp ocn ner (och upp och ner igen) för trappan - det var ju så kul!. Men väl färdiglekta så hittade vi ett bord - bredvid Peter Foppa Forsberg! Hans fästmö tog visst också examen.. Årets Jag mötte Lassie...
Det enda tråkiga med att gå på bal i Sverige är svenska killar. Två till synes alldeles ensamma tjejer som inte dansar - hur svårt ska det vara att bjuda upp? Innan kvällen var slut hade i alla fall Sarahs bror "offrat sig" (hans egna ord, visst är han bra snäll..) och bjudit upp mig, men annars var det sparsmakat på den fronten. Så för att rädda slutet på kvällen så åkte jag, Celie och Sarah hem till Sarah för en kvällspaj och te! Mumsigt värre!
Så tre på natten stapplade två trötta, men mycket glada och lyckliga flickor i säng - stackars Joel vaknade hur tysta vi än försökte vara...
Och så dagen efter...
En mycket intressant dag. Vaknade vid halv-11. Tyckte att det var en bra tid att gå upp. Gick upp 3 timmar senare. Ville äta frukost. Orkade inte hitta köket. Gick ut och åt. Sweet!
Lagom tills vi kom tillbaka till Joel (samt köpt med oss morgonkaffet och glass) så kom Joel hem från jobbet. Klockan var visst 4. Oops! Men men...
Tillbaka i Uppsala blev det att bjuda in sig hos moster för lite kvälls-våfflor och den obligatoriksa rundan (okej närmare 5 rundor) av Rummikub. Ett otroligt fint avslut!
* * * * * * *
High: Få vara i Blå Hallen och Gyllene Salaen och få skrida uppför trappan i Blå Hallen i balklänning
Low: Den otroligt störiga killen vid vårt bord!
Dagens sötaste: Sarah och Jimmy - så fina!
Bra förtäring: Oxfilén till huvudrätten var magisk, samt vinerna som blev serverade till!
Dålig förtäring: Vaniljglass till efterrätt...?
Dagens plagg: Frack - så sjukt snyggt!
Kändisskådning: Foppa Forsberg och Ebba Hultkvist (till de små pojkarnas stora förtjusning - men hon var otroligt snygg!)
Dagens lyx: Taxi! Otroligt dyrt, otroligt beroendeframkallande, otroligt skööönt!
Dagens bedrift: Jag fixade min och Celies frisyrer - sjukt nöjd!
Dagens NEEEEJ: Jag glömde min fina nysydda cape hos Joel... Men den var otroligt skön att ha till balen!
Dagens mys: Kvällspaj hos Sarah!